10 december 2010
Jag har haft en kanonbra dag! Och inte bara för att det var den sista...
Dagen började med att jag blev väl hälsad av busschauffören. Alla trevliga busschaufförer borde få en ros. När jag kom till Svenljunga satte jag mig i en bil som åkte till Överlida. Där var det fikträff och det var mycket trevligt. Samtalsämnena hade ingen gräns och det var väldigt roligt att lyssna på åsikter om ritningar, toalettbesök och öppna gylfar.
När vi fikat klart åkte vi till en verkstad där det stöptes en massa ljus. Vi fick färga ljusen eftersom det skulle ta för lång tid att stöpa dem själva. Jag gjorde lite tomtar och blommor. Ska nog föreslå detta ställe som studiebesök lite längre fram...
När vi färgat klart åkte vi tillbaka mot Svenljunga och jag hann med 12-bussen med tre minuters marginal.
TACK
Svenljunga Församlingshem
för en oerhört trevlig och pysslig praktikperiod!
My fourteenth day.
9 december 2010
Min näst sista dag. Jag anlände till kyrkan halv nio i morse, och då fick jag i uppgift att göra trolldeg. And I took a trip down memory lane. Efter att jag gjort den där degen och nostalgitrippen så gjorde jag ärligt talat ingenting fram till lunch. Allt bara tog emot och jag kände inte för någonting. Det artar sig nog inte bra i betygen...
När jag hade ätit så fortsatte jag att montera det där leksaksköket. Jag blev riktigt nöjd med mitt ihopskruvande och gav mig sedan på en lådhållare. Jag kommer inte på något bättre ord. Det var i alla fall en grej som man skjuter in lådor i. Den var lite svårare att skruva ihop och vissa saker jag kunde ha tänkt som hade gjort det hela mer praktiskt såg jag i efterhand, men det är ju alltid så. Det tog i stort sett hela eftermiddagen att få ihop de där grejorna.
Jag måste medge att jag är fruktansvärt trött efter dessa praktikveckor och jag anar att det märks på mitt sätt att skriva. Men jag fick ju i alla fall vara kung igår. Fast det hade inte med saken att göra.
Min näst sista dag. Jag anlände till kyrkan halv nio i morse, och då fick jag i uppgift att göra trolldeg. And I took a trip down memory lane. Efter att jag gjort den där degen och nostalgitrippen så gjorde jag ärligt talat ingenting fram till lunch. Allt bara tog emot och jag kände inte för någonting. Det artar sig nog inte bra i betygen...
När jag hade ätit så fortsatte jag att montera det där leksaksköket. Jag blev riktigt nöjd med mitt ihopskruvande och gav mig sedan på en lådhållare. Jag kommer inte på något bättre ord. Det var i alla fall en grej som man skjuter in lådor i. Den var lite svårare att skruva ihop och vissa saker jag kunde ha tänkt som hade gjort det hela mer praktiskt såg jag i efterhand, men det är ju alltid så. Det tog i stort sett hela eftermiddagen att få ihop de där grejorna.
Jag måste medge att jag är fruktansvärt trött efter dessa praktikveckor och jag anar att det märks på mitt sätt att skriva. Men jag fick ju i alla fall vara kung igår. Fast det hade inte med saken att göra.
My thirteenth day,
8 december 2010
Detta är alltså sista veckan på den här praktikperioden. Det känns väldigt bra faktiskt, jag vill tillbaka till skolan på heltid.
På förmiddagen idag var vi i Örsås som vanligt, och jag pysslade någon konstig strut, vet inte riktigt vad det var egentligen. Sen åt jag pannkakor till lunch, det var inte så pjåkigt. Eftersom barngrupperna slutade förra veckan så var det väldigt tyst och lugnt i församlingshemmet på eftermiddagen. Jag städade och plockade en massa gojs i dockvrån innan jag tog ut köksmöblerna som skulle ersättas med nya. De nya började jag skruva och sätta ihop, så halva eftermiddagen gick åt till att montera leksaksköksmöbler. Det var kul! Och ja, just det... jag fick äntligen vara kung!
Detta är alltså sista veckan på den här praktikperioden. Det känns väldigt bra faktiskt, jag vill tillbaka till skolan på heltid.
På förmiddagen idag var vi i Örsås som vanligt, och jag pysslade någon konstig strut, vet inte riktigt vad det var egentligen. Sen åt jag pannkakor till lunch, det var inte så pjåkigt. Eftersom barngrupperna slutade förra veckan så var det väldigt tyst och lugnt i församlingshemmet på eftermiddagen. Jag städade och plockade en massa gojs i dockvrån innan jag tog ut köksmöblerna som skulle ersättas med nya. De nya började jag skruva och sätta ihop, så halva eftermiddagen gick åt till att montera leksaksköksmöbler. Det var kul! Och ja, just det... jag fick äntligen vara kung!
 |
| Jag har grejat lite med bilden eftersom jag gjorde något helt mongo med munnen, vilket jag inte är beredd att stå för. |
My twelfth day.
5 december 2010
Eftersom jag glömde skriva igår så får jag väl göra det nu på psykologin istället (jä). Jag är jättetrött i ögonen och behöver vara lite odjup.
Det var KU igårkväll och jag kom till kyrkan vid halv fyra. Då hade min handledare precis handlat en himla massa ingredienser till julgodis, och så lite julmat. När vi hade packat upp och sorterat till de olika bakverken så blev jag ombedd att sätta upp och koppla ihop Wii-spelet. Det gick till min stora förvåning väldigt bra. Jag är inte den mest tekniska människan jag känner, menar jag. Men man lär sig något varje dag.
När spelet var testat (av mig) så stekte jag massvis av köttbullar och prinskorv, och efter det luktade jag stekos. Mumma. Men maten var svaktansfrut god!
No inspiration
Efter maten var det bakning som gällde, men eftersom jag sedan tidigare vet att jag inte kan baka så stod jag över. När alla hade bakat klart så kunde man pyssla, vilket jag mer än gärna gjorde (surprise?). Resultatet blev två små söta tomtar.
Eftersom jag glömde skriva igår så får jag väl göra det nu på psykologin istället (jä). Jag är jättetrött i ögonen och behöver vara lite odjup.
Det var KU igårkväll och jag kom till kyrkan vid halv fyra. Då hade min handledare precis handlat en himla massa ingredienser till julgodis, och så lite julmat. När vi hade packat upp och sorterat till de olika bakverken så blev jag ombedd att sätta upp och koppla ihop Wii-spelet. Det gick till min stora förvåning väldigt bra. Jag är inte den mest tekniska människan jag känner, menar jag. Men man lär sig något varje dag.
När spelet var testat (av mig) så stekte jag massvis av köttbullar och prinskorv, och efter det luktade jag stekos. Mumma. Men maten var svaktansfrut god!
No inspiration
Efter maten var det bakning som gällde, men eftersom jag sedan tidigare vet att jag inte kan baka så stod jag över. När alla hade bakat klart så kunde man pyssla, vilket jag mer än gärna gjorde (surprise?). Resultatet blev två små söta tomtar.
My eleventh day.
2 december 2010
Jag är helt slut. Jag åkte till Svenljunga på morgonen idag, det är första torsdagsmorgonen jag varit med på. Det var vuxen-barn-grupp, fast i Svenljunga och inte i Örsås. Jag pysslade och kände mig allmänt seg. Det brukar vara fika en stund in i den här gruppen, men eftersom ljudnivån var för hög för mina öron så satt jag kvar och pysslade julkort istället.
När klockan var halv 12 gick jag och min handledare till hotellet i Svenljunga och åt lyxmat. Typ. Jag åt slottsstek och potatis med sås och gelé. Och salladsbuffén, alltså.... jag hade ju kunnat äta mig både mätt och belåten på bara det som fanns där. Jag är oerhört imponerad! Fast det gick på en 70-lapp och jag är inte jätterik.
Efter den goda maten gick vi tillbaka till kyrkan och torsdagens barngrupp kom. Eftersom det var deras sista gång för året så var det inget särskilt pyssel som det brukar vara, utan de pysslade lite av varje tills klockan var halv fyra och de, och jag, skulle hem.
Jag är helt slut. Jag åkte till Svenljunga på morgonen idag, det är första torsdagsmorgonen jag varit med på. Det var vuxen-barn-grupp, fast i Svenljunga och inte i Örsås. Jag pysslade och kände mig allmänt seg. Det brukar vara fika en stund in i den här gruppen, men eftersom ljudnivån var för hög för mina öron så satt jag kvar och pysslade julkort istället.
När klockan var halv 12 gick jag och min handledare till hotellet i Svenljunga och åt lyxmat. Typ. Jag åt slottsstek och potatis med sås och gelé. Och salladsbuffén, alltså.... jag hade ju kunnat äta mig både mätt och belåten på bara det som fanns där. Jag är oerhört imponerad! Fast det gick på en 70-lapp och jag är inte jätterik.
Efter den goda maten gick vi tillbaka till kyrkan och torsdagens barngrupp kom. Eftersom det var deras sista gång för året så var det inget särskilt pyssel som det brukar vara, utan de pysslade lite av varje tills klockan var halv fyra och de, och jag, skulle hem.
My tenth day.
1 december 2010
Kära nån, vad tiden går...
Idag åkte jag med min lärare till praktiken eftersom hon ändå skulle dit på apu-besök på morgonen. Det var 22 minusgrader och jag har nog aldrig varit så less på vintern så tidigt. Men det är väl inget att göra åt, kan jag tro.
Anywho, vi pratade en stund och jag fick veta att det lyser i mina ögon när jag får pyssla, vilket nog kan vara en aning sant. Sen åkte min lärare iväg någon annan stans, och jag stannade kvar på vuxen-barn-gruppen och kände mig oerhört frånvarande. Vet inte riktigt varför, men alla känner väl så någon gång ibland. Känner mig lite så nu också faktiskt, har suttit med det här inlägget i säkert 40 minuter utan någon större framgång.
När klockan var matdags så åkte jag till ICA och köpte lunch, och sen åkte jag tillbaka till kyrkan och åt den. Halv ett kom som vanligt första barngruppen. De var bara fem där, vilket var ganska skönt eftersom ljudnivån inte blir lika hög då. Det hände inget särskilt utöver det vanliga, och kvart i tre kom nästa grupp. Halv fyra åkte jag som vanligt hem. Jä.
Kära nån, vad tiden går...
Idag åkte jag med min lärare till praktiken eftersom hon ändå skulle dit på apu-besök på morgonen. Det var 22 minusgrader och jag har nog aldrig varit så less på vintern så tidigt. Men det är väl inget att göra åt, kan jag tro.
Anywho, vi pratade en stund och jag fick veta att det lyser i mina ögon när jag får pyssla, vilket nog kan vara en aning sant. Sen åkte min lärare iväg någon annan stans, och jag stannade kvar på vuxen-barn-gruppen och kände mig oerhört frånvarande. Vet inte riktigt varför, men alla känner väl så någon gång ibland. Känner mig lite så nu också faktiskt, har suttit med det här inlägget i säkert 40 minuter utan någon större framgång.
När klockan var matdags så åkte jag till ICA och köpte lunch, och sen åkte jag tillbaka till kyrkan och åt den. Halv ett kom som vanligt första barngruppen. De var bara fem där, vilket var ganska skönt eftersom ljudnivån inte blir lika hög då. Det hände inget särskilt utöver det vanliga, och kvart i tre kom nästa grupp. Halv fyra åkte jag som vanligt hem. Jä.
My ninth day.
27 november 2010
Idag steg jag upp klockan 6.00. Helt sjukt på en lördag, kan man kanske tycka. Det kan till och med jag tycka med tanke på att jag inte brukar vara så överdrivet morgonpigg. Sover åtminstone till klockan 9... men åter till saken. Klockan 8.30 åkte jag och två till från Svenljunga till Holsljunga församlingshem för konfirmationsläsning/möte, eller konfagörning, som någon sa. Jag och de som var ledare pratade ihop oss lite, och halv 10 kom konfirmanderna med sina föräldrar, för föräldrainformation. Sedan åkte parenteserna hem och kvar var ett tjugotal skräckslagna (hehe) 14-åringar. Vi började lite med att leka namnlekar, magsåret* och hinken**, och när alla kunde varandras namn hyfsat var det dags för ett litet spex. Det gick ut på att jag och två ledare berättade varsin kort händelse, alla tre på samma tema, och så skulle konfirmanderna lista ut vem av oss som talade sanning. Två ljög och en talade sanning. Det roliga med det här var att jag ljög alla tre gångerna, men gång ett och tre trodde nästan alla grupper att det var min historia som var sann. Kanske är jag en trovärdig lögnare, vad vet jag?
Historia 1
Jag hade varit hos en vän i Jönköping och skulle ta bussen hem till Tranemo. Det var kväll och jag var trött så jag såg inte ordentligt. Jag klev på en buss som jag trodde att det stod Tranemo på, men det stod Tranås, och där hamnade jag.
Det här skulle kunna vara sant med tanke på att jag är så pass tankspridd, men nej, än har det inte hänt.
Historia 2
I somras var jag på en tonårsbibelskola i Småland, och en gång skulle jag spela gitarr på en gudstjänst, och min kompis skulle sjunga. Jag började spela och det var inga problem, förrän min kompis började sjunga - på en helt annan sång! Jag tyckte det var lite skämmigt, men eftersom jag inte ville skämma ut henne så sa jag ingenting. Efteråt var det hela mycket pinsamt.
Den här historien var inte lika trovärdig. Nej. För det första hade jag i somras inte spelat på en gudstjänst, i didn't have the guts. Och för det andra så hade jag inte kunnat fortsätta spela för jag hade kommit av mig så.
Historia 3
När jag var några år yngre skulle jag och pappa åka iväg. Vi var sena och hade bråttom, och i all hast startade pappa bilen och skulle köra iväg. Dessvärre hade han lagt i fel växel, och istället för att köra framåt så backade vi med ett ryck. Pappa blev paff och stannade kvickt, och jag som inte hade hunnit få på mig bilbältet trillade ner på golvet och min arm gick ur led.
Efter den här omgången förstår jag varför de tyckte att min historia var mest trovärdig. Den ena ledaren berättade att han, när han hade åkt pulka, hade slagit i huvudet och det hade börjat blöda så mycket att hans kompisar trodde han skulle dö. Sen sa han att han brukar skylla på att det är därför han är som han är.
Den andra ledaren, vars berättelse faktiskt var den sanna otroligt nog, berättade om att hon hade åkt bil när hon var mindre. Plötsligt flög dörren upp, och hon som inte hade något bälte på sig hade hängt med halva kroppen utanför (och hennes kompis bara stirrade på henne) innan hon lyckats ta sig in igen och stänga dörren.
Grejen är att jag verkligen är dålig på att ljuga, jag blir så nervös och fipplar med händerna och sluddrar. Sen vet jag i och för sig att man som tonåring inte är jättesmart och lägger märke till alla detaljer. Haha, taskigt.
När vi hade ljugit klart så minns jag inte exakt vad vi gjorde, men mitt i alltihopa åt vi lunch som för dagen var grillad korv. Efter lunchen tror jag att vi lekte lite till. Fast innan det så var det lite mer seriöst snack om bibeln, psalmboken, hur Gud talar till en och spontana frågor från konfirmanderna. Ett givande samtal, för mig åtminstone.
Eftersom lekar är så fruktansvärt bra så blev det mer sånt innan fikat, och under tiden alla människor fikade så blev de beordrade att komma ut till hallen där jag tog kort på dem (så att ledarna skulle kunna plugga på namnen, hehe).
Tiden går fort när man har roligt, har jag hört, och när klockan var lite över två så gick jag och prästen i förväg ut till kyrkan där en liten andakt skulle äga rum innan det var slut för dagen. Jag spelade igenom låten som vi skulle sjunga, och sedan kom resten ut till oss. Andakten tog ungefär en halvtimme och sen åkte alla utom vi ledare hem. Vi som var kvar städade och utvärderade. Jag hade inga minus på dagen med schemat och innehållet faktiskt. Visserligen har jag inte konfirmerats så jag vet inte riktigt hur allt kring det funkar, men jag hade en bra dag!
* Den här leken går ut på att alla ligger med fötterna inåt i en ring. En sätter sig upp, liksom som en sit-up, och säger sitt namn. Då sätter sig alla andra upp likadant och säger "Hej *namnet*!" Sen fortsätter det så tills alla deltagare i tur och ordning presenterat sig. Den är rätt jobbig om man inte har bra kondis i magen.
** Till den här leken behöver man en hink.
Alla står i en ring, och en första person tar på sig hinken på huvudet. Då säger alla utom personen i hinken "Vem är i hinken?" Han eller hon som är i hinken säger sitt namn, tar av sig hinken, och alla andra säger då "Hej *namnet!*". Vill man inte kalla det för hinken kan man ju säga titt-ut-leken (ni vet den som alla vuxna gör när de ser bebisar...).
Idag steg jag upp klockan 6.00. Helt sjukt på en lördag, kan man kanske tycka. Det kan till och med jag tycka med tanke på att jag inte brukar vara så överdrivet morgonpigg. Sover åtminstone till klockan 9... men åter till saken. Klockan 8.30 åkte jag och två till från Svenljunga till Holsljunga församlingshem för konfirmationsläsning/möte, eller konfagörning, som någon sa. Jag och de som var ledare pratade ihop oss lite, och halv 10 kom konfirmanderna med sina föräldrar, för föräldrainformation. Sedan åkte parenteserna hem och kvar var ett tjugotal skräckslagna (hehe) 14-åringar. Vi började lite med att leka namnlekar, magsåret* och hinken**, och när alla kunde varandras namn hyfsat var det dags för ett litet spex. Det gick ut på att jag och två ledare berättade varsin kort händelse, alla tre på samma tema, och så skulle konfirmanderna lista ut vem av oss som talade sanning. Två ljög och en talade sanning. Det roliga med det här var att jag ljög alla tre gångerna, men gång ett och tre trodde nästan alla grupper att det var min historia som var sann. Kanske är jag en trovärdig lögnare, vad vet jag?
Historia 1
Jag hade varit hos en vän i Jönköping och skulle ta bussen hem till Tranemo. Det var kväll och jag var trött så jag såg inte ordentligt. Jag klev på en buss som jag trodde att det stod Tranemo på, men det stod Tranås, och där hamnade jag.
Det här skulle kunna vara sant med tanke på att jag är så pass tankspridd, men nej, än har det inte hänt.
Historia 2
I somras var jag på en tonårsbibelskola i Småland, och en gång skulle jag spela gitarr på en gudstjänst, och min kompis skulle sjunga. Jag började spela och det var inga problem, förrän min kompis började sjunga - på en helt annan sång! Jag tyckte det var lite skämmigt, men eftersom jag inte ville skämma ut henne så sa jag ingenting. Efteråt var det hela mycket pinsamt.
Den här historien var inte lika trovärdig. Nej. För det första hade jag i somras inte spelat på en gudstjänst, i didn't have the guts. Och för det andra så hade jag inte kunnat fortsätta spela för jag hade kommit av mig så.
Historia 3
När jag var några år yngre skulle jag och pappa åka iväg. Vi var sena och hade bråttom, och i all hast startade pappa bilen och skulle köra iväg. Dessvärre hade han lagt i fel växel, och istället för att köra framåt så backade vi med ett ryck. Pappa blev paff och stannade kvickt, och jag som inte hade hunnit få på mig bilbältet trillade ner på golvet och min arm gick ur led.
Efter den här omgången förstår jag varför de tyckte att min historia var mest trovärdig. Den ena ledaren berättade att han, när han hade åkt pulka, hade slagit i huvudet och det hade börjat blöda så mycket att hans kompisar trodde han skulle dö. Sen sa han att han brukar skylla på att det är därför han är som han är.
Den andra ledaren, vars berättelse faktiskt var den sanna otroligt nog, berättade om att hon hade åkt bil när hon var mindre. Plötsligt flög dörren upp, och hon som inte hade något bälte på sig hade hängt med halva kroppen utanför (och hennes kompis bara stirrade på henne) innan hon lyckats ta sig in igen och stänga dörren.
Grejen är att jag verkligen är dålig på att ljuga, jag blir så nervös och fipplar med händerna och sluddrar. Sen vet jag i och för sig att man som tonåring inte är jättesmart och lägger märke till alla detaljer. Haha, taskigt.
När vi hade ljugit klart så minns jag inte exakt vad vi gjorde, men mitt i alltihopa åt vi lunch som för dagen var grillad korv. Efter lunchen tror jag att vi lekte lite till. Fast innan det så var det lite mer seriöst snack om bibeln, psalmboken, hur Gud talar till en och spontana frågor från konfirmanderna. Ett givande samtal, för mig åtminstone.
Eftersom lekar är så fruktansvärt bra så blev det mer sånt innan fikat, och under tiden alla människor fikade så blev de beordrade att komma ut till hallen där jag tog kort på dem (så att ledarna skulle kunna plugga på namnen, hehe).
Tiden går fort när man har roligt, har jag hört, och när klockan var lite över två så gick jag och prästen i förväg ut till kyrkan där en liten andakt skulle äga rum innan det var slut för dagen. Jag spelade igenom låten som vi skulle sjunga, och sedan kom resten ut till oss. Andakten tog ungefär en halvtimme och sen åkte alla utom vi ledare hem. Vi som var kvar städade och utvärderade. Jag hade inga minus på dagen med schemat och innehållet faktiskt. Visserligen har jag inte konfirmerats så jag vet inte riktigt hur allt kring det funkar, men jag hade en bra dag!
* Den här leken går ut på att alla ligger med fötterna inåt i en ring. En sätter sig upp, liksom som en sit-up, och säger sitt namn. Då sätter sig alla andra upp likadant och säger "Hej *namnet*!" Sen fortsätter det så tills alla deltagare i tur och ordning presenterat sig. Den är rätt jobbig om man inte har bra kondis i magen.
** Till den här leken behöver man en hink.
Alla står i en ring, och en första person tar på sig hinken på huvudet. Då säger alla utom personen i hinken "Vem är i hinken?" Han eller hon som är i hinken säger sitt namn, tar av sig hinken, och alla andra säger då "Hej *namnet!*". Vill man inte kalla det för hinken kan man ju säga titt-ut-leken (ni vet den som alla vuxna gör när de ser bebisar...).
My eighth day.
25 november 2010
Igår var en tung dag, men idag var desto bättre!
Jag åkte först till skolan på morgonen och var där och pluggade till klockan tolv. Då tog jag bussen till Svenljunga och började dagens praktik med en barngrupp. Det var 15-20 barn som pysslade och lekte, som vanligt. Det är kul nu, för nu har både de och jag insett att jag är där, så de pratar mer med mig och frågar om hjälp. Jag känner mig lite nödvändig i alla fall.
När barnen hade åkt hem spelade jag lite gitarr, innan jag fick uppgiften att packa upp alla wii-grejer och städa lite bland sladdar, kontroller och spel. Efter det grejade jag med en lykta, och sen åkte jag med min handledare och handlade. Handledare och handlade.. hmm. Anyways, när vi hade handlat så var det tid att Tillsammanskvällen drog igång, och kvällen började med fika i form av smörgåsar och pålägg, kex, pepparkakor, vindruvor, kaffe och julmust - gott! Sen pysslade jag. Överraskning? Troligtvis inte. Pyssel och jag går hand i hand. Kvart i nio var det en kort och spontan, men trevlig, andakt, och 45 minuter senare åkte jag hem.
Imorgon är jag ledig, men på lördag, då får jag en händelserik dag.
Igår var en tung dag, men idag var desto bättre!
Jag åkte först till skolan på morgonen och var där och pluggade till klockan tolv. Då tog jag bussen till Svenljunga och började dagens praktik med en barngrupp. Det var 15-20 barn som pysslade och lekte, som vanligt. Det är kul nu, för nu har både de och jag insett att jag är där, så de pratar mer med mig och frågar om hjälp. Jag känner mig lite nödvändig i alla fall.
När barnen hade åkt hem spelade jag lite gitarr, innan jag fick uppgiften att packa upp alla wii-grejer och städa lite bland sladdar, kontroller och spel. Efter det grejade jag med en lykta, och sen åkte jag med min handledare och handlade. Handledare och handlade.. hmm. Anyways, när vi hade handlat så var det tid att Tillsammanskvällen drog igång, och kvällen började med fika i form av smörgåsar och pålägg, kex, pepparkakor, vindruvor, kaffe och julmust - gott! Sen pysslade jag. Överraskning? Troligtvis inte. Pyssel och jag går hand i hand. Kvart i nio var det en kort och spontan, men trevlig, andakt, och 45 minuter senare åkte jag hem.
Imorgon är jag ledig, men på lördag, då får jag en händelserik dag.
My seventh day.
24 november 2010
Jag ska vara ärlig och säga att jag var inte ett dugg motiverad till att åka till praktiken idag. Åkte inte förrän klockan 12 eftersom min handledare är sjuk, så det var bara några timmar. Tre, för att vara exakt.
När jag kom dit skulle första barngruppen börja och det var pyssel såklart. Idag kunde man göra ett litet korghjärta och/eller en apelsin med sånahäringa* julkryddor/koriander/korinter på. Nejlikor heter det visst (jag var tvungen att söka på google igen, jag känner mig oerhört allmänbildad).
Kvart i tre kom barngrupp nummer två, och 45 minuter senare fann jag mig vid busshållplatsen i väntan på bussen som var tio minuter sen. Jag väntade i tjugo minuter ungefär, vilket kanske inte är så länge egentligen. Men i den här bitande kylan hinner händer och fötter förfrysa riktigt ordentligt. Inte förrän nu, en och en halv timme senare, börjar de återfå sin standardfärg. Känseln är dock borta fortfarande, det känns som att fingrarna fattas. Det är inte lätt att skriva med någonting som inte finns.
* Jag är fullkomligt medveten om att sånahäringa inte är ett ord som finns i den svenska ordlistan. Men i den västgötska ordlistan finns det nog med på nästan varje uppslag.
Jag ska vara ärlig och säga att jag var inte ett dugg motiverad till att åka till praktiken idag. Åkte inte förrän klockan 12 eftersom min handledare är sjuk, så det var bara några timmar. Tre, för att vara exakt.
När jag kom dit skulle första barngruppen börja och det var pyssel såklart. Idag kunde man göra ett litet korghjärta och/eller en apelsin med sånahäringa* julkryddor/koriander/korinter på. Nejlikor heter det visst (jag var tvungen att söka på google igen, jag känner mig oerhört allmänbildad).
Kvart i tre kom barngrupp nummer två, och 45 minuter senare fann jag mig vid busshållplatsen i väntan på bussen som var tio minuter sen. Jag väntade i tjugo minuter ungefär, vilket kanske inte är så länge egentligen. Men i den här bitande kylan hinner händer och fötter förfrysa riktigt ordentligt. Inte förrän nu, en och en halv timme senare, börjar de återfå sin standardfärg. Känseln är dock borta fortfarande, det känns som att fingrarna fattas. Det är inte lätt att skriva med någonting som inte finns.
* Jag är fullkomligt medveten om att sånahäringa inte är ett ord som finns i den svenska ordlistan. Men i den västgötska ordlistan finns det nog med på nästan varje uppslag.
My sixth day.
21 november 2010
Ikväll var det KU (Kyrkans Ungdom) och på schemat stod meditation. Först flyttade jag möbler, la på bordet en ny vaxduk och slog in ett paket. Sen kom det ungdomar och då åt vi. Efter det började meditationen.
Tidigare har jag haft förutfattade meningar om meditation, som att man sitter skräddare på golvet med tummen och peken mot varandra och resten av fingrarna spretande, samtidigt som man nynnar någonting. Som snubben i Hälsoresan som sjunger onamashivaja en bra stund.
Vi satt på varsin pall, någon konstig där man liksom satt på knä fast det fortfarande var en pall. Eh. Det var rätt bekvämt. När vi satt där i en ring på dessa pallar skulle vi fästa blicken på ett litet ljus som stod i mitten. Alla satt tysta, och det var så skönt! När jag satt där och tittade på ljuset så blev allt runt omkring suddigt och kändes oviktigt.
Efter 7-8 minuter skulle vi "tossa" runt i rummet. Vi gick på ett led, alla var fortfarande tysta. Förutom min högra stortå. Den knäppte i varje steg jag tog, och det var riktigt irriterande så för att förhindra knäppandet var jag tvungen att vrida högerfoten på något sätt när jag gick.
När vi gnatat runt ett tag satte vi oss på pallarna igen och satt några minuter till. Det var fortfarande rätt skönt, men mina ben började somna så det var skönt att vakna upp ur den där.... dvalan.
Meditationen tog ungefär en timme, så mellan klockan 19 och 21 pysslade jag. Jag älskar att pyssla! Jag målade med lite fönsterfärg och sen gjorde jag en liten tomteluva med en mus i. And then I went home.
Jag sover nog gott i natt, det var oerhört skönt att slappna av för en gångs skull.
Ikväll var det KU (Kyrkans Ungdom) och på schemat stod meditation. Först flyttade jag möbler, la på bordet en ny vaxduk och slog in ett paket. Sen kom det ungdomar och då åt vi. Efter det började meditationen.
Tidigare har jag haft förutfattade meningar om meditation, som att man sitter skräddare på golvet med tummen och peken mot varandra och resten av fingrarna spretande, samtidigt som man nynnar någonting. Som snubben i Hälsoresan som sjunger onamashivaja en bra stund.
Vi satt på varsin pall, någon konstig där man liksom satt på knä fast det fortfarande var en pall. Eh. Det var rätt bekvämt. När vi satt där i en ring på dessa pallar skulle vi fästa blicken på ett litet ljus som stod i mitten. Alla satt tysta, och det var så skönt! När jag satt där och tittade på ljuset så blev allt runt omkring suddigt och kändes oviktigt.
Efter 7-8 minuter skulle vi "tossa" runt i rummet. Vi gick på ett led, alla var fortfarande tysta. Förutom min högra stortå. Den knäppte i varje steg jag tog, och det var riktigt irriterande så för att förhindra knäppandet var jag tvungen att vrida högerfoten på något sätt när jag gick.
När vi gnatat runt ett tag satte vi oss på pallarna igen och satt några minuter till. Det var fortfarande rätt skönt, men mina ben började somna så det var skönt att vakna upp ur den där.... dvalan.
Meditationen tog ungefär en timme, så mellan klockan 19 och 21 pysslade jag. Jag älskar att pyssla! Jag målade med lite fönsterfärg och sen gjorde jag en liten tomteluva med en mus i. And then I went home.
Jag sover nog gott i natt, det var oerhört skönt att slappna av för en gångs skull.
My fifth day.
18 november 2010
Jaha. Kort dag idag med, började halv ett. På förmiddagen satt jag i en tom skola eftersom det var studiedag (fast inte för oss med praktik, tarvligt) och sen tog jag bussen till Svenljunga. Efter att jag gjort ingenting en stund kom det många barn, som är i den åldern då man är väldigt bra på att göra ljud ifrån sig. Typ skratta, skrika och prata över den normala ljudnivån. Bra tinnitusmiljö? Nej, jag vart helt off. Jag måste erkänna att jag inte direkt sprudlade av energi idag.
Imorgon är jag ledig, men återkommer på söndag igen.
Jaha. Kort dag idag med, började halv ett. På förmiddagen satt jag i en tom skola eftersom det var studiedag (fast inte för oss med praktik, tarvligt) och sen tog jag bussen till Svenljunga. Efter att jag gjort ingenting en stund kom det många barn, som är i den åldern då man är väldigt bra på att göra ljud ifrån sig. Typ skratta, skrika och prata över den normala ljudnivån. Bra tinnitusmiljö? Nej, jag vart helt off. Jag måste erkänna att jag inte direkt sprudlade av energi idag.
Imorgon är jag ledig, men återkommer på söndag igen.
My fourth day.
17 november 2010
Det är så att jag är väldigt trött (somnade till och med på bussen till och från praktiken på Kyrkis* idag, jag somnar aldrig på bussar annars) så jag vet inte hur korrekt och bra detta blir.
I alla fall, i morse åkte vi till Örsås på mamma-barn-grupp och dagens pyssel där var att göra en liten domherre. Det gjorde jag, men det gick mindre bra för tyget som jag använde sög åt sig allt lim så att det inte fäste, så det slutade med att jag sydde ihop delarna istället. Men visst, den blev väl fin.
Under tiden jag åt min lunch, som för övrigt bara var en dubbelostmacka för att jag var för trött för att göra någon lunch igår, läste jag om Frankenstein och hans monster som i mitten av boken råkade stöta på varandra igen, och tittade på mina dåligt blodcirkulerande händer (så kan man nog inte säga...).
Halv ett kom en barngrupp som knappt var en grupp, bara fyra personer, men deras pyssel hade inte med fåglar att göra. Nix. De fick göra ljusstakar av lera istället. Leran färgade av sig så barnens händer blev svarta och fina. Men det gick bort med vatten och tvål. Leran. Inte händerna. Jag gjorde också en ljusstake faktiskt, men inte förrän den andra barngruppen kom. Sen åkte jag hem.
Haha, jag blev tvungen att googla på den här...
* Kyrkis är kyrkans barn- och ungdomsverksamhet. Det är lite som fritids, dit barnen går efter skolan och pysslar, målar, äter frukt, spelar spel och leker. Eftersom det är en kyrklig verksamhet så samtalas det också om historier och texter från bibeln.
När det inte är barn där, så är det ungdomarnas tur. Då är det lite tonårssamling med pyssel, bibelläsning och andakt.
Eller ja, jag har fattat det såhär åtminstone. Men som sagt, jag vet ju inte hur korrekt jag skriver när sömnbristen råder...
Det är så att jag är väldigt trött (somnade till och med på bussen till och från praktiken på Kyrkis* idag, jag somnar aldrig på bussar annars) så jag vet inte hur korrekt och bra detta blir.
I alla fall, i morse åkte vi till Örsås på mamma-barn-grupp och dagens pyssel där var att göra en liten domherre. Det gjorde jag, men det gick mindre bra för tyget som jag använde sög åt sig allt lim så att det inte fäste, så det slutade med att jag sydde ihop delarna istället. Men visst, den blev väl fin.
Under tiden jag åt min lunch, som för övrigt bara var en dubbelostmacka för att jag var för trött för att göra någon lunch igår, läste jag om Frankenstein och hans monster som i mitten av boken råkade stöta på varandra igen, och tittade på mina dåligt blodcirkulerande händer (så kan man nog inte säga...).
Halv ett kom en barngrupp som knappt var en grupp, bara fyra personer, men deras pyssel hade inte med fåglar att göra. Nix. De fick göra ljusstakar av lera istället. Leran färgade av sig så barnens händer blev svarta och fina. Men det gick bort med vatten och tvål. Leran. Inte händerna. Jag gjorde också en ljusstake faktiskt, men inte förrän den andra barngruppen kom. Sen åkte jag hem.
Haha, jag blev tvungen att googla på den här...
* Kyrkis är kyrkans barn- och ungdomsverksamhet. Det är lite som fritids, dit barnen går efter skolan och pysslar, målar, äter frukt, spelar spel och leker. Eftersom det är en kyrklig verksamhet så samtalas det också om historier och texter från bibeln.
När det inte är barn där, så är det ungdomarnas tur. Då är det lite tonårssamling med pyssel, bibelläsning och andakt.
Eller ja, jag har fattat det såhär åtminstone. Men som sagt, jag vet ju inte hur korrekt jag skriver när sömnbristen råder...
My third day.
12 november 2010
Halv ett anlände jag till Svenljunga och det första jag fick höra var: "Vi har samlat massa personal som sitter och pysslar, gå och gör det du med!". Det gjorde jag, och jag var alldeles salig! I tre och en halv timme satt jag och gjorde julkort och dylikt. Mellan klockan fyra och fem drällde jag mest, och klockan fem började KU. Då kom det en bunt ungdomar som också pysslade. Eller ja, några i alla fall. De andra vet jag inte vad de gjorde, jag pysslade ju.
Efter en stund åt vi, det var trerättersmeny: soppa, hamburgare, och smörgåstårta. Jag valde mittenalternativet med tanke på att jag inte är särskilt förtjust i varken soppa eller smörgåstårta.
Pysslet fortsatte fram till klockan åtta, då det var lite andakt. Det var längesen för min del, det kändes lite konstigt. Men jag kände mig genast hemma igen när pysslet fortsatte till klockan nio (städklockslaget). Det tog ungefär en kvart att städa, och sen satt jag och två till och väntade på att jag skulle åka hem. Typ. Vi väntade på min skjuts. Det var en ganska intressant stund med både sång, musik, lek och gitarrspel.
Till slut kom min skjuts och jag åkte hem. Bra dag!
UNDERBARA FREDAG!
Jag har pysslat hela långa dagen sen jag kom till kyrkan idag. Först var jag i skolan till klockan 12 och skulle egentligen plugga, men det gick inte så bra.Halv ett anlände jag till Svenljunga och det första jag fick höra var: "Vi har samlat massa personal som sitter och pysslar, gå och gör det du med!". Det gjorde jag, och jag var alldeles salig! I tre och en halv timme satt jag och gjorde julkort och dylikt. Mellan klockan fyra och fem drällde jag mest, och klockan fem började KU. Då kom det en bunt ungdomar som också pysslade. Eller ja, några i alla fall. De andra vet jag inte vad de gjorde, jag pysslade ju.
Efter en stund åt vi, det var trerättersmeny: soppa, hamburgare, och smörgåstårta. Jag valde mittenalternativet med tanke på att jag inte är särskilt förtjust i varken soppa eller smörgåstårta.
Pysslet fortsatte fram till klockan åtta, då det var lite andakt. Det var längesen för min del, det kändes lite konstigt. Men jag kände mig genast hemma igen när pysslet fortsatte till klockan nio (städklockslaget). Det tog ungefär en kvart att städa, och sen satt jag och två till och väntade på att jag skulle åka hem. Typ. Vi väntade på min skjuts. Det var en ganska intressant stund med både sång, musik, lek och gitarrspel.
Till slut kom min skjuts och jag åkte hem. Bra dag!
My second day.
11 november 2010
Idag började jag sent, dvs. 12.30. Hjälp, dumma möten som jag måste gå på (imorgon börjar jag dock ännu senare, 13.00...). Förmiddagen var bra och dålig.
Anyways... när klockan var 12 tog jag bussen till Svenljunga och när jag varit där ett tag gick jag och en till och hämtade barn på skolan, och sen var det pyssel, lek och stoj som gällde för hela slanten. Jag klippte och klapp, och sen åkte jag hem 15.40. Sedan, i väntan på skjutsen som råkade vara min mor, åt jag lunchen som jag hade glömt bort.
Kort dag = kort sammanfattning.
Idag började jag sent, dvs. 12.30. Hjälp, dumma möten som jag måste gå på (imorgon börjar jag dock ännu senare, 13.00...). Förmiddagen var bra och dålig.
Anyways... när klockan var 12 tog jag bussen till Svenljunga och när jag varit där ett tag gick jag och en till och hämtade barn på skolan, och sen var det pyssel, lek och stoj som gällde för hela slanten. Jag klippte och klapp, och sen åkte jag hem 15.40. Sedan, i väntan på skjutsen som råkade vara min mor, åt jag lunchen som jag hade glömt bort.
Kort dag = kort sammanfattning.
My first day.
10 november 2010
Jag kan redan efter första dagen på praktiken säga att jag nog har hamnat rätt. Det var en bra dag.
Först åkte jag och två andra till Örsås och hade mamma-barngrupp, tror jag det hette. Intressant att se massa mammor sitta på golvet och tjattra med varandra medan barnen springer, kryper och klampar runt bland leksaker och pyssel. Att dessutom se det en hel förmiddag var en kul upplevelse.
När vi sedan hade åkt tillbaka till Svenljunga åt jag lunch, vilket var mackor, saft och en klementin eftersom jag inte orkade göra mig lunch varken igårkväll eller idag på morgonen.
Efter lunch kom en barngrupp på inte ens tio barn, och de pysslade nyckelringar, ritade och målade, lekte och hade sig. När de hade blivit hämtade och gått hem kom en ny grupp barn som var desto fler, vilket både syntes och hördes. Samma nyckelringspyssel, lek och målerier gjorde även de, och när klockan var 15.30 gick jag ut till bussen.
Något som jag upplevde ganska spännande under min tio minuter långa väntan på bussen var mina händer och armar. Jag skojar inte när jag säger att de skiftade mellan rött, vitt, blått och lila. Men jag har ju tidigare dragit slutsatsen att jag har dålig blodcirkulation och det hör väl egentligen inte hit. Jag hade i alla fall en bra dag.
Jag kan redan efter första dagen på praktiken säga att jag nog har hamnat rätt. Det var en bra dag.
Först åkte jag och två andra till Örsås och hade mamma-barngrupp, tror jag det hette. Intressant att se massa mammor sitta på golvet och tjattra med varandra medan barnen springer, kryper och klampar runt bland leksaker och pyssel. Att dessutom se det en hel förmiddag var en kul upplevelse.
När vi sedan hade åkt tillbaka till Svenljunga åt jag lunch, vilket var mackor, saft och en klementin eftersom jag inte orkade göra mig lunch varken igårkväll eller idag på morgonen.
Efter lunch kom en barngrupp på inte ens tio barn, och de pysslade nyckelringar, ritade och målade, lekte och hade sig. När de hade blivit hämtade och gått hem kom en ny grupp barn som var desto fler, vilket både syntes och hördes. Samma nyckelringspyssel, lek och målerier gjorde även de, och när klockan var 15.30 gick jag ut till bussen.
Något som jag upplevde ganska spännande under min tio minuter långa väntan på bussen var mina händer och armar. Jag skojar inte när jag säger att de skiftade mellan rött, vitt, blått och lila. Men jag har ju tidigare dragit slutsatsen att jag har dålig blodcirkulation och det hör väl egentligen inte hit. Jag hade i alla fall en bra dag.
Tio
30 april 2010
Idag var det lugnt och inte många barn. Först på morgonen var det en tjej som skulle göra ett armband (eller om det var fotband), men det slutade med att jag satt där med hennes grejor och hon hejade och hejade på han som satt vid datorn. Tiden gick ganska snabbt på förmiddagen, för plötsligt var klockan runt tio och vi gick ut. Väl ute spelade jag fotboll och gungade med killen som suttit vid datorn, vi tävlade om vem som hoppade längst från gungan. Mitt bristande mod och jag förlorade, men vi tog det som en man. Eller två. Fast kvinnor. Jag har i alla fall för mig att jag är av den kvinnliga sorten, men man vet aldrig...
Efter lunchen var det inte många barn kvar heller. Då gick det åt ett par timmar åt att sortera pärlor som ett krutpaket hade blandat ihop. Fram till mellanmålet sorterades det, och efter mellanmålet bjöds det på muffins som blivit över sen baket i onsdags. Gott!
Sen dröjde det inte länge innan jag skulle hem, så jag sorterade lite mer pärlor.
Min tid är slut. Eller i alla fall den på Åsalyckan. Och för den här gången. Sen vet man aldrig om jag hittar tillbaka dit någon gång lite senare. Det skulle inte förvåna mig för det är ett mysigt ställe. Jag har blivit väl välkomnad av både barn och personal, vilket gjorde mig mer intresserad av praktiken. Om jag ska vara ärlig (och det ska jag ju), så kommer jag sakna Åsalyckan. Även de barnen som jag hade aningens svårt för. Men så är det väl alltid, alla pusselbitar passar inte ihop. Vissa ska inte ens sitta nära varandra, men ändå tillhör de samma pussel. Alla bor på samma jord under samma himmel. Och att lära sig acceptera det är nog det viktigaste.
Idag var det lugnt och inte många barn. Först på morgonen var det en tjej som skulle göra ett armband (eller om det var fotband), men det slutade med att jag satt där med hennes grejor och hon hejade och hejade på han som satt vid datorn. Tiden gick ganska snabbt på förmiddagen, för plötsligt var klockan runt tio och vi gick ut. Väl ute spelade jag fotboll och gungade med killen som suttit vid datorn, vi tävlade om vem som hoppade längst från gungan. Mitt bristande mod och jag förlorade, men vi tog det som en man. Eller två. Fast kvinnor. Jag har i alla fall för mig att jag är av den kvinnliga sorten, men man vet aldrig...
Efter lunchen var det inte många barn kvar heller. Då gick det åt ett par timmar åt att sortera pärlor som ett krutpaket hade blandat ihop. Fram till mellanmålet sorterades det, och efter mellanmålet bjöds det på muffins som blivit över sen baket i onsdags. Gott!
Sen dröjde det inte länge innan jag skulle hem, så jag sorterade lite mer pärlor.
Min tid är slut. Eller i alla fall den på Åsalyckan. Och för den här gången. Sen vet man aldrig om jag hittar tillbaka dit någon gång lite senare. Det skulle inte förvåna mig för det är ett mysigt ställe. Jag har blivit väl välkomnad av både barn och personal, vilket gjorde mig mer intresserad av praktiken. Om jag ska vara ärlig (och det ska jag ju), så kommer jag sakna Åsalyckan. Även de barnen som jag hade aningens svårt för. Men så är det väl alltid, alla pusselbitar passar inte ihop. Vissa ska inte ens sitta nära varandra, men ändå tillhör de samma pussel. Alla bor på samma jord under samma himmel. Och att lära sig acceptera det är nog det viktigaste.
Nio
29 april 2010
Då var vi inne på min näst sista dag på praktiken. Jag kan ärligt talat tycka att det ska bli kul att komma tillbaka till skolan igen. Inget ont om Åsalyckan, absolut inte! Jag trivs verkligen bra! Men jag trivs i skolan också, och saknar min klass (wow, det har jag aldrig haft en anledning att säga förut!).
Idag var det verkligen hålligång på förmiddagen, alldeles fullt av barn, vilket visserligen är tanken med en förskola. Fast jag missade i och för sig det mesta av partyt eftersom jag var med på personalmötet, eller vad de kallar det. Det var ganska trevligt faktiskt. Efter det var det ganska direkt dags att gå ut, och när vi varit ute en stund så kom en fd. personal (åh, vad fint) med sitt lilla flasklamm och hälsade på. Otroligt gulligt och flera av barnen vart alldeles saliga. Jag var också lite salig, fast det var nog mest inombords kan jag tro. Men jag har inte träffat får på hur länge som helst, de är ju så söta!
Vid lunchen gjorde jag dagens upptäckt, vilken är att vissa verkligen tar chansen att köra med folk de vet inte utstrålar så mycket respekt. Eller alltså som i alla fall de inte respekterar särskilt mycket. Men man får stå på sig ändå.
När fritidsbarnen kom var det några av dem, som inte var där igår, som var lite avundsjuka på muffinsbaket. Rackarns, alltså.
Överlag så var det mest pärlor hela eftermiddagen, och mitt i det vid klockan två ungefär gick jag på rast i form av en liten promenad. Kom tillbaka lagom till mellanmålet, och därefter fortsatte pärlandet tills jag åkte hem.
Nu är jag väldigt sugen på att sova, men klockan är bara halv fem ju. Jag får snällt vänta några timmar till.
Då var vi inne på min näst sista dag på praktiken. Jag kan ärligt talat tycka att det ska bli kul att komma tillbaka till skolan igen. Inget ont om Åsalyckan, absolut inte! Jag trivs verkligen bra! Men jag trivs i skolan också, och saknar min klass (wow, det har jag aldrig haft en anledning att säga förut!).
Idag var det verkligen hålligång på förmiddagen, alldeles fullt av barn, vilket visserligen är tanken med en förskola. Fast jag missade i och för sig det mesta av partyt eftersom jag var med på personalmötet, eller vad de kallar det. Det var ganska trevligt faktiskt. Efter det var det ganska direkt dags att gå ut, och när vi varit ute en stund så kom en fd. personal (åh, vad fint) med sitt lilla flasklamm och hälsade på. Otroligt gulligt och flera av barnen vart alldeles saliga. Jag var också lite salig, fast det var nog mest inombords kan jag tro. Men jag har inte träffat får på hur länge som helst, de är ju så söta!
Vid lunchen gjorde jag dagens upptäckt, vilken är att vissa verkligen tar chansen att köra med folk de vet inte utstrålar så mycket respekt. Eller alltså som i alla fall de inte respekterar särskilt mycket. Men man får stå på sig ändå.
När fritidsbarnen kom var det några av dem, som inte var där igår, som var lite avundsjuka på muffinsbaket. Rackarns, alltså.
Överlag så var det mest pärlor hela eftermiddagen, och mitt i det vid klockan två ungefär gick jag på rast i form av en liten promenad. Kom tillbaka lagom till mellanmålet, och därefter fortsatte pärlandet tills jag åkte hem.
Nu är jag väldigt sugen på att sova, men klockan är bara halv fem ju. Jag får snällt vänta några timmar till.
Åtta
28 april 2010
När jag kom till förskolan idag så blev jag direkt befalld att läsa en bok om en brandbil. Efter det var det Molly Mus, och så lite annat.
Senare kom fritidsbarnen och då var det dags för min apu-uppgift från skolan - muffinsbak! Två killar och två tjejer var med. På grund av mitt ibland trytande tålamod så fick jag behärska mig en del, men bara det är ju övning. Det mesta gick bra, med bara lite muffinssmet på golvet, samt dekoration på samma ställe. Men det gick ganska bra, trots bristande intresse hos vissa parter ibland. Barnen tyckte i alla fall att det var hyfsat kul och gick glada hem med varsin påse muffins i handen.
En timme senare gick även jag glad hem, eller jag åkte. Anledningen till att jag var glad åt det är att jag fortfarande inte känner mig helt pigg sen i måndags.
Än en gång la jag märke till just en tjej som utvecklats så mycket sen i vintras. Galet.
När jag kom till förskolan idag så blev jag direkt befalld att läsa en bok om en brandbil. Efter det var det Molly Mus, och så lite annat.
Senare kom fritidsbarnen och då var det dags för min apu-uppgift från skolan - muffinsbak! Två killar och två tjejer var med. På grund av mitt ibland trytande tålamod så fick jag behärska mig en del, men bara det är ju övning. Det mesta gick bra, med bara lite muffinssmet på golvet, samt dekoration på samma ställe. Men det gick ganska bra, trots bristande intresse hos vissa parter ibland. Barnen tyckte i alla fall att det var hyfsat kul och gick glada hem med varsin påse muffins i handen.
En timme senare gick även jag glad hem, eller jag åkte. Anledningen till att jag var glad åt det är att jag fortfarande inte känner mig helt pigg sen i måndags.
Än en gång la jag märke till just en tjej som utvecklats så mycket sen i vintras. Galet.
Sju
27 april 2010
Ja, den här halvdagen var ju inte så tokig faktiskt! Eller först kom jag till förskolan 6.30, men två timmar senare tog jag bussen till Tranemo för att ha lektion. Sen kom jag tillbaka halv ett till förskolan.
Efter en stund började en kille plötsligt leta efter en annan kille. Jag sa att jag inte hade sett honom, för det hade jag faktiskt inte. Han tittade i lite olika rum och slutligen öppnade han toalettdörren.
- "Där är du ju!"
- "Ja, det är jag. Jag bajsarrrr, stäng dörren fort!"
Ett leende spred sig snabbt hos mig.
Sen fick vi ett mycket trevlig lärarbesök, minsann. Vi pratade en stund, min lärare, min handledare och jag (ja, jag var faktiskt också med). Det gick så bra så och efter det var det lite mellanmål. Det satt fint för jag glömde bort att äta lunch i skolan, kom jag på ungefär lagom till att jag norpade en macka i brödkorgen.
När jag var ute och puttade på en tjej i kinagungan så frågade hon mig plötsligt om jag är vig.
- "Nej, jag är som ett kylskåp."
- "Jag med! Fast lite vigare. Men jag kan inte gå ner i split... eller splatt..."
Ja, som sagt, det var en trevlig eftermiddag.
Imorgon ska vi se om jag vågar mig in i vadet som jag har med några fritidstjejer. De tror inte att jag vågar komma dit utan smink. Vem vet, det gör jag kanske inte? Om inte annat så får vi svar på det imorgon.
Ja, den här halvdagen var ju inte så tokig faktiskt! Eller först kom jag till förskolan 6.30, men två timmar senare tog jag bussen till Tranemo för att ha lektion. Sen kom jag tillbaka halv ett till förskolan.
Efter en stund började en kille plötsligt leta efter en annan kille. Jag sa att jag inte hade sett honom, för det hade jag faktiskt inte. Han tittade i lite olika rum och slutligen öppnade han toalettdörren.
- "Där är du ju!"
- "Ja, det är jag. Jag bajsarrrr, stäng dörren fort!"
Ett leende spred sig snabbt hos mig.
Sen fick vi ett mycket trevlig lärarbesök, minsann. Vi pratade en stund, min lärare, min handledare och jag (ja, jag var faktiskt också med). Det gick så bra så och efter det var det lite mellanmål. Det satt fint för jag glömde bort att äta lunch i skolan, kom jag på ungefär lagom till att jag norpade en macka i brödkorgen.
När jag var ute och puttade på en tjej i kinagungan så frågade hon mig plötsligt om jag är vig.
- "Nej, jag är som ett kylskåp."
- "Jag med! Fast lite vigare. Men jag kan inte gå ner i split... eller splatt..."
Ja, som sagt, det var en trevlig eftermiddag.
Imorgon ska vi se om jag vågar mig in i vadet som jag har med några fritidstjejer. De tror inte att jag vågar komma dit utan smink. Vem vet, det gör jag kanske inte? Om inte annat så får vi svar på det imorgon.
Sex
26 april 2010
Nej, inget finns att skriva idag mer än att jag bara hann var på förskolan en timme idag. Började senare idag, men jag blev tillfälligt sjuk på något konstigt sätt, så jag fick åka hem. Men den tiden jag var där fick jag en kram, utvecklade nästan en förmåga att dela mig i två och puttade på gungan (surprise?). Dessutom fick jag en gullig kommentar igen: "Heeej! DIG har jag inte sett på läääänge... du är min fröken, jag har saknat dig!" - gulligt!
Imorgon får jag gå upp tidigt, då ska jag vara med och öppna halv 7.
Nej, inget finns att skriva idag mer än att jag bara hann var på förskolan en timme idag. Började senare idag, men jag blev tillfälligt sjuk på något konstigt sätt, så jag fick åka hem. Men den tiden jag var där fick jag en kram, utvecklade nästan en förmåga att dela mig i två och puttade på gungan (surprise?). Dessutom fick jag en gullig kommentar igen: "Heeej! DIG har jag inte sett på läääänge... du är min fröken, jag har saknat dig!" - gulligt!
Imorgon får jag gå upp tidigt, då ska jag vara med och öppna halv 7.
Fem
23 april 2010
Idag har varit en lugn dag. När jag kom till förskolan var det pärlning på gång och sen tror jag att jag hjälpte till att leta pärlor halva dagen. Sen vässade jag lite pennor och fick två blåsor på köpet. När vi var utomhus var det ett väldigt växlande väder - sol, regn, snö och hagel. Jösses, alltihop på bara en timme.
Innan lunchen blev det gitarrspel och sång, och efter det började några barn åka hemåt och klockan tre var det min tur att åka hem.
Jag har varit seg hela dagen, jag är nog lite sjuk. Kände av det igårkväll och har haft huvudvärk hela dagen, så jag får väl vila i helgen och ta nya tag på måndag.
Idag har varit en lugn dag. När jag kom till förskolan var det pärlning på gång och sen tror jag att jag hjälpte till att leta pärlor halva dagen. Sen vässade jag lite pennor och fick två blåsor på köpet. När vi var utomhus var det ett väldigt växlande väder - sol, regn, snö och hagel. Jösses, alltihop på bara en timme.
Innan lunchen blev det gitarrspel och sång, och efter det började några barn åka hemåt och klockan tre var det min tur att åka hem.
Jag har varit seg hela dagen, jag är nog lite sjuk. Kände av det igårkväll och har haft huvudvärk hela dagen, så jag får väl vila i helgen och ta nya tag på måndag.
Fyra
22 april 2010
Idag har varit en jättebra dag. Till att börja med var det bara två barn när jag kom till förskolan, för de andra äldre barnen var och hälsade på lite i skolan där de ska börja i höst. Jag ritade lite med en av dem och byggde med lego. Efter en stund kom flera barn, men det var fortfarande lugnt.
Det blev också dags att gå ut en sväng, och det gjorde vi. Det var ganska kallt, men skönt. Jag var i sandlådan och grävde med skopor och grejer. Sen gjorde jag och en kille glass och tårta med stenjordgubbar och grusgrädde på. Efter det silade jag sand åt en annan kille som skulle fylla en hink med bara grus. Den blev aldrig full.
Lunchdags blev det också, och det var potatis, sås och pannbiff. Gott! Det gick bra, med bara några fingrar i mjölken och lite opassande sånger.
Efter maten kom fritidsbarnen och då var det en tjej som målade av mig. Jag fick platåskor, utsvängda byxor och ett alldeles för långt mellanrum mellan munnen och läsan. Annars var den nästan snyggare än i verkligheten, haha. Fotbollsspel blev det också, som tillförde en del konflikter. Men vi lyckades lösa dem utan större problem.
Det där kakbaket som jag skulle ha idag glömde jag alldeles bort. Men en bra dag var det!
Idag har varit en jättebra dag. Till att börja med var det bara två barn när jag kom till förskolan, för de andra äldre barnen var och hälsade på lite i skolan där de ska börja i höst. Jag ritade lite med en av dem och byggde med lego. Efter en stund kom flera barn, men det var fortfarande lugnt.
Det blev också dags att gå ut en sväng, och det gjorde vi. Det var ganska kallt, men skönt. Jag var i sandlådan och grävde med skopor och grejer. Sen gjorde jag och en kille glass och tårta med stenjordgubbar och grusgrädde på. Efter det silade jag sand åt en annan kille som skulle fylla en hink med bara grus. Den blev aldrig full.
Lunchdags blev det också, och det var potatis, sås och pannbiff. Gott! Det gick bra, med bara några fingrar i mjölken och lite opassande sånger.
Efter maten kom fritidsbarnen och då var det en tjej som målade av mig. Jag fick platåskor, utsvängda byxor och ett alldeles för långt mellanrum mellan munnen och läsan. Annars var den nästan snyggare än i verkligheten, haha. Fotbollsspel blev det också, som tillförde en del konflikter. Men vi lyckades lösa dem utan större problem.
Det där kakbaket som jag skulle ha idag glömde jag alldeles bort. Men en bra dag var det!
Tre
21 april 2010
Idag var en lång dag. 7.30 till 17.00. 9 h och 30 min om jag har räknat rätt, vilket jag antagligen inte har. Men vi låtsas så länge.
Mycket har hänt idag och jag minns inte allt i ordning. Jag har läst, jagat, puttat på gunga, läst igen, spelat gitarr, åkt tåg, vilat, haft flera barn i knät samtidigt, ätit lunch och mellanmål och spelat fotboll och allt vad det kan vara.
Ikväll ska jag testa min apu-uppgift som innebär bakning. Jag är jättedålig på att baka så därför ska jag testa idag. Imorgon blir det nämligen bakning på förskolan. Muffins ska det bli om allt går rätt.
Idag är ingen vidare bloggdag, jag är bara trött och hungrig och grinig. Usch, jag får försöka utveckla mer senare.
Idag var en lång dag. 7.30 till 17.00. 9 h och 30 min om jag har räknat rätt, vilket jag antagligen inte har. Men vi låtsas så länge.
Mycket har hänt idag och jag minns inte allt i ordning. Jag har läst, jagat, puttat på gunga, läst igen, spelat gitarr, åkt tåg, vilat, haft flera barn i knät samtidigt, ätit lunch och mellanmål och spelat fotboll och allt vad det kan vara.
Ikväll ska jag testa min apu-uppgift som innebär bakning. Jag är jättedålig på att baka så därför ska jag testa idag. Imorgon blir det nämligen bakning på förskolan. Muffins ska det bli om allt går rätt.
Idag är ingen vidare bloggdag, jag är bara trött och hungrig och grinig. Usch, jag får försöka utveckla mer senare.
Två
20 april 2010
Ännu en dag har gått, men idag var jag bara på förskolan på eftermiddagen. När jag kom dit blev jag väl hälsad och det var trevligt, det gjorde min dag bättre (den var ganska kass först). Det som hände sen skedde i all hast och jag blev nästan insläpad till vattenrummet där det blåstes bubblor och skvättes vatten som bara den. Eftersom jag inte ville bli blöt så smet jag ut efter en stund och gick ut istället. Där var det fotbollsspel och allt möjligt.
Mellanmålsdags blev det så småningom och sen var det bara att kila ut igen. Då var jag bandydomare, häst som med ryttare jagade en liten busunge. När jag sprang där med min ryttare så var det en liten kille som stack ut huvudet genom fönstret och ropade till mig: Hej, min bästa fröken! Jag skrattade, det var så gulligt.
Efter att ha jagat busungen lite till, trillat med honom i knät och fått ont i rumpan, gungat gungbräda och skjutit straffar så blev jag hämtad av min lilla pappa. Återigen slogs jag av känslan att vara liten, jag blir fortfarande hämtad på dagis (som man inte får säga, för det heter ju förskola nu för tiden).
Ännu en dag har gått, men idag var jag bara på förskolan på eftermiddagen. När jag kom dit blev jag väl hälsad och det var trevligt, det gjorde min dag bättre (den var ganska kass först). Det som hände sen skedde i all hast och jag blev nästan insläpad till vattenrummet där det blåstes bubblor och skvättes vatten som bara den. Eftersom jag inte ville bli blöt så smet jag ut efter en stund och gick ut istället. Där var det fotbollsspel och allt möjligt.
Mellanmålsdags blev det så småningom och sen var det bara att kila ut igen. Då var jag bandydomare, häst som med ryttare jagade en liten busunge. När jag sprang där med min ryttare så var det en liten kille som stack ut huvudet genom fönstret och ropade till mig: Hej, min bästa fröken! Jag skrattade, det var så gulligt.
Efter att ha jagat busungen lite till, trillat med honom i knät och fått ont i rumpan, gungat gungbräda och skjutit straffar så blev jag hämtad av min lilla pappa. Återigen slogs jag av känslan att vara liten, jag blir fortfarande hämtad på dagis (som man inte får säga, för det heter ju förskola nu för tiden).
Ett
19 april 2010
Dag ett på praktiken avklarad.
Jag anlände som vanligt halv 8 lagom till frullen (som jag tittade på eftersom jag redan ätit hemma). Fast det första jag la märke till när jag kom dit var hur mycket vissa av barnen växt sen jag var där senast. Otroligt att utveckling faktiskt kan gå så fort, både inuti och ututi.
Det var hålligång hela förmiddagen, och när vi gick ut blev det lite slappning vid gungorna för min del. Jag puttade på två små söta barn som skrek av förtjusning. Enligt mig i alla fall, men jag har en tendens att överdriva saker och ting. När de tröttnat på gungorna blev det balansgång och gungbräda innan tjuv och polis drog igång.
Tjuvarna fångades och släpades in till lunch som var vatten och bröd (potatis och korvstroganoff).
Efter lunch kom fritidsbarnen och där kände de otroligt nog igen mig också. Jag syftar på att det är tredje hårfärgen jag har men det är väl inte relevant kan jag tro. Vi bestämde oss i alla fall för att spela fotboll allihopa, och det gjorde vi fram till mellanmålet. Efter mellanmålet fortsatte vi, och matcherna fick värdiga vinnare. Allihopa tycker jag, för jag tvivlar på att någon höll räkningen på målen...
Imorgon blir en halvdag eftersom jag ska till skolan på förmiddagen och uggla där. Men när jag kommer till förskolan igen ska jag försöka ta itu med min apu-uppgift.
Dag ett på praktiken avklarad.
Jag anlände som vanligt halv 8 lagom till frullen (som jag tittade på eftersom jag redan ätit hemma). Fast det första jag la märke till när jag kom dit var hur mycket vissa av barnen växt sen jag var där senast. Otroligt att utveckling faktiskt kan gå så fort, både inuti och ututi.
Det var hålligång hela förmiddagen, och när vi gick ut blev det lite slappning vid gungorna för min del. Jag puttade på två små söta barn som skrek av förtjusning. Enligt mig i alla fall, men jag har en tendens att överdriva saker och ting. När de tröttnat på gungorna blev det balansgång och gungbräda innan tjuv och polis drog igång.
Tjuvarna fångades och släpades in till lunch som var vatten och bröd (potatis och korvstroganoff).
Efter lunch kom fritidsbarnen och där kände de otroligt nog igen mig också. Jag syftar på att det är tredje hårfärgen jag har men det är väl inte relevant kan jag tro. Vi bestämde oss i alla fall för att spela fotboll allihopa, och det gjorde vi fram till mellanmålet. Efter mellanmålet fortsatte vi, och matcherna fick värdiga vinnare. Allihopa tycker jag, för jag tvivlar på att någon höll räkningen på målen...
Imorgon blir en halvdag eftersom jag ska till skolan på förmiddagen och uggla där. Men när jag kommer till förskolan igen ska jag försöka ta itu med min apu-uppgift.
Förberedelser
Den här helgen har jag tänkt förbereda mig inför min sista praktikperiod på Åsalyckans förskola. Jag hoppas att de kommande två veckorna blir bra veckor, och att jag får gå därifrån med mer i ryggsäcken.
Sammanfattning
Eller något sådant. Ja.
Det här lägret, Sikta mot stjärnorna, var helt fantastiastiskt! Jag har fått nya erfarenheter att använda mig av, jag har sett förebilder lite överallt, i barn, ungdomar och vuxna, som jag verkligen ser upp till (eller ner, bokstavligt talat). Jag hoppas att jag får träffa de här människorna igen.
Jag tänkte egentligen göra en jättelång redogörelse här men jag glömde och andas förut så nu är det kortslutning i min hjärna. Ni får filmer istället.
DAG 5
16 februari 2010
Åka hem-dag. Det var lite deppigt, det tyckte flera av barnen också. Men oj, vilket läger det var!
Denna dagen gjorde vi inte mycket mer än packade, städade, åt och sa hej då till varann. Nej, det var nog bara det vi gjorde faktiskt....
Snart kommer jag med ett inlägg innehållande sammanfattning, tankar, bilder och en video. Håll utkik!
Åka hem-dag. Det var lite deppigt, det tyckte flera av barnen också. Men oj, vilket läger det var!
Denna dagen gjorde vi inte mycket mer än packade, städade, åt och sa hej då till varann. Nej, det var nog bara det vi gjorde faktiskt....
Snart kommer jag med ett inlägg innehållande sammanfattning, tankar, bilder och en video. Håll utkik!
DAG 4
15 februari 2010
Den här dagen hade jag ännu mer ont i nacken på grund av vad som hände under kvällen innan. Men jag klagade nog inte så mycket tror jag, det är svårt att komma ihåg i efterhand.
Det blev frukost och morgonsamling igen. Även bibelstudie som var mycket givande! Verkligen. Tänk att det finns så kloka människor.
Fritid igen och sedan lunch. Dagens uteaktivitet var jag inte med på denna gången för jag hade ont i nacken och ryggen, och mycket att tänka på. Jag råddes att lägga mig ner och tänka igenom allting. När jag skulle göra det fick jag finfint sällskap av min "personliga massör". Hon masserade mig samtidigt som vi snackade. Det var skönt att få prata för vi hade ju inte hunnit det under lägret. Inte sen i somras faktiskt. Det var en trevlig stund och efter massagen kände jag mig som överkokt spaghetti, så jag vilade mig den sista stunden innan alla kom in från snön för att äta mellanmål.
Sen var det dags för alla festförberedelser, det skulle nämligen vara festkväll eftersom dagen efter skulle vi åka hem. Mycket var det att göra, jag blåste upp ballonger, ställde fram stolar, ställde ut glas och pratade i telefon med en vän. Det sistnämnda hade ingenting med festen att göra, det var mest ett nödsamtal för min del. Det gjorde mig väldigt glad.
När alla förberedelser var färdiga var det dags för barnen att komma in. Det tog en stund innan alla satt still och var tysta, men när det blev så var det tid för festen att börja.
Allra först uppträdde lägerkören med en låt (eller var det två?) och det lät så bra! Duktiga var de allt. Sen var det talangjakt, mat (tacobuffé) och efterrätt. Vad många otroliga talanger det var! Några som sjöng till instrumentala låtar, en kille sjöng med stängd mun, en tjej spelade piano med förbundna ögon, en kille visade karate (från min patrull). Och dessutom var det med ett otroligt pojkband som också vann, även de från min patrull. Black Roses, med Knocking on Heavens door. Fyra killar mellan 10 och 12 år (?) som spelade trummor, piano, elgitarr och sjöng. Jag var alldeles salig! Likaså var dem efter vinsten.
De ville inte vara med på den frivilliga bönen så de gick och la sig, eller spelade klädpoker, vad vet jag? Jag var ju inte där... Nej, jag var på den frivilliga bönen igen. Det var en bra stund, trots mitt återkommande problem. Men denna gången fick jag hjälp med det så det löste sig.
På ledarsamlingen var det dags att utvärdera lägret, och alltså titta tillbaka på dagarna. Jag var så nöjd! Och dessutom tacksam för att jag fick vara med. Under utvärderingen blev jag törstig och tänkte att jag skulle ta lite te, men jag såg inte skillnad på tillbringarna så jag fick kaffe istället. Fast jag kände mig ganska positiv och tänkte att jag väl kunde smaka. USCH! Det dröjer många år innan nästa gång, alltså...
Den här dagen hade jag ännu mer ont i nacken på grund av vad som hände under kvällen innan. Men jag klagade nog inte så mycket tror jag, det är svårt att komma ihåg i efterhand.
Det blev frukost och morgonsamling igen. Även bibelstudie som var mycket givande! Verkligen. Tänk att det finns så kloka människor.
Fritid igen och sedan lunch. Dagens uteaktivitet var jag inte med på denna gången för jag hade ont i nacken och ryggen, och mycket att tänka på. Jag råddes att lägga mig ner och tänka igenom allting. När jag skulle göra det fick jag finfint sällskap av min "personliga massör". Hon masserade mig samtidigt som vi snackade. Det var skönt att få prata för vi hade ju inte hunnit det under lägret. Inte sen i somras faktiskt. Det var en trevlig stund och efter massagen kände jag mig som överkokt spaghetti, så jag vilade mig den sista stunden innan alla kom in från snön för att äta mellanmål.
Sen var det dags för alla festförberedelser, det skulle nämligen vara festkväll eftersom dagen efter skulle vi åka hem. Mycket var det att göra, jag blåste upp ballonger, ställde fram stolar, ställde ut glas och pratade i telefon med en vän. Det sistnämnda hade ingenting med festen att göra, det var mest ett nödsamtal för min del. Det gjorde mig väldigt glad.
När alla förberedelser var färdiga var det dags för barnen att komma in. Det tog en stund innan alla satt still och var tysta, men när det blev så var det tid för festen att börja.
Allra först uppträdde lägerkören med en låt (eller var det två?) och det lät så bra! Duktiga var de allt. Sen var det talangjakt, mat (tacobuffé) och efterrätt. Vad många otroliga talanger det var! Några som sjöng till instrumentala låtar, en kille sjöng med stängd mun, en tjej spelade piano med förbundna ögon, en kille visade karate (från min patrull). Och dessutom var det med ett otroligt pojkband som också vann, även de från min patrull. Black Roses, med Knocking on Heavens door. Fyra killar mellan 10 och 12 år (?) som spelade trummor, piano, elgitarr och sjöng. Jag var alldeles salig! Likaså var dem efter vinsten.
De ville inte vara med på den frivilliga bönen så de gick och la sig, eller spelade klädpoker, vad vet jag? Jag var ju inte där... Nej, jag var på den frivilliga bönen igen. Det var en bra stund, trots mitt återkommande problem. Men denna gången fick jag hjälp med det så det löste sig.
På ledarsamlingen var det dags att utvärdera lägret, och alltså titta tillbaka på dagarna. Jag var så nöjd! Och dessutom tacksam för att jag fick vara med. Under utvärderingen blev jag törstig och tänkte att jag skulle ta lite te, men jag såg inte skillnad på tillbringarna så jag fick kaffe istället. Fast jag kände mig ganska positiv och tänkte att jag väl kunde smaka. USCH! Det dröjer många år innan nästa gång, alltså...
DAG 3
14 februari 2010
Alla hjärtans dag-dagen. Den var härlig. Vaknade dock med ont i nacken, men jag fick en sån otroligt skön massage av min fina vän, så det gick ner lite. När jag sen skulle massera tillbaka fick jag en massage till av världens sötaste tjej! Åh, vad gullig hon var.
Efter morgonsamlingen var det inget bibelstudie, utan det var så att alla i varje patrull skulle göra ett gåvotest. Man kunde bli lärare, medkännare, tjänare, administratör, iakttagare, stöttare och givare, och ingen gåva är sämre än någon annan, det var de väldigt duktiga på att understryka. Jag blev medkännare, precis som jag var förra gången jag gjorde testet. Jag är alltså en människa med väldigt mycket känslor vilket är på både gott och ont.
Efter fritiden (som jag inte gjorde mycket vettigt på, blev kittlad av fyra tjejer) och maten så var det dags för en uteaktivitet igen. Big Battle, som fick namnet Star Wars eftersom hela lägret hade rymden-tema. Det har jag nog inte nämnt förut....
I alla fall, det var en massa stationer som man skulle utmana en annan patrull på, till exempel pulkabowling, presenningrace, sikta på stjärnorna, tre i rad och annat skoj. Om man vann på stationen fick man en guldstjärna på sin kartonbit. Min patrull fick en stjärna totalt så de vart lite deppiga för det, men jag tror de hade kul ändå.
När vi kom in fick vi mellanmål innan kiosken öppnade, och under tiden alla barnen köpte godis så fixade ledarna och hjälpledarna en marknad. Så otroligt kul! Det fanns många olika stånd, nagellacksmålning, lotto, mariokart, brottning med badringar och mumsmums-katapulten, min personliga favorit. Jag tror att detta var mycket uppskattat hos barnen. Pengarna som spenderades på marknaden gick till skoinsamlingen, och det blir ju roligare att skänka pengar när man samtidigt får göra något roligt för dem.
Det var dessutom marschallvandring den kvällen, för att tända såna där ballonger som svävar upp i luften. Tidigare hade varje patrull fått en liten lapp att skriva böner på som skulle fästas på ballongerna. Det var fint att se alla ljusballonger sväva upp och iväg i luften, men hjälp vad jobbigt det var att gå tillbaka till huvudbyggnaden igen! Jag trodde mina ben skulle vika sig flera gånger. Ännu ett tecken på dålig kondition, haha. Nu kom jag förresten på att marschallvandringen kanske var dagen innan? Jag minns inte...
Personlig bön började när vi kom in igen, jag gick på den. Jag gillar såna stunder. Det var dock inte populärt hos barnen, det var bara en kille från min patrull som var med en gång. Mina personliga problem tänker jag inte skriva om här, så jag berättar lite om ledarsamlingen istället. Jag satt och funderade lite vid ett bord och plötsligt kom en kille som går bibelskola på Ralle och satte sig och började snacka med mig. Vi kom fram till att vi nästan känner varandra, för han känner min bror och var på hans student för ett och ett halvt år sen. Sen kom en tjej som också går bibelskolan, och då sa han som jag pratade med först: "Du, det är ju en Fält!" Jaha ja, en till som vet vem jag är, tänkte jag. Fast på ett lite positivare sätt för det var ju ganska komiskt ändå att hon hade varit inne i mitt vardagsrum och spelat piano, eller hur det var. Världen är liten. Vi pratade en stund och sen var det dags för kvällens uppgift som ledare/hjälpledare. Det var en bra kväll, trots allt.
Alla hjärtans dag-dagen. Den var härlig. Vaknade dock med ont i nacken, men jag fick en sån otroligt skön massage av min fina vän, så det gick ner lite. När jag sen skulle massera tillbaka fick jag en massage till av världens sötaste tjej! Åh, vad gullig hon var.
Efter morgonsamlingen var det inget bibelstudie, utan det var så att alla i varje patrull skulle göra ett gåvotest. Man kunde bli lärare, medkännare, tjänare, administratör, iakttagare, stöttare och givare, och ingen gåva är sämre än någon annan, det var de väldigt duktiga på att understryka. Jag blev medkännare, precis som jag var förra gången jag gjorde testet. Jag är alltså en människa med väldigt mycket känslor vilket är på både gott och ont.
Efter fritiden (som jag inte gjorde mycket vettigt på, blev kittlad av fyra tjejer) och maten så var det dags för en uteaktivitet igen. Big Battle, som fick namnet Star Wars eftersom hela lägret hade rymden-tema. Det har jag nog inte nämnt förut....
I alla fall, det var en massa stationer som man skulle utmana en annan patrull på, till exempel pulkabowling, presenningrace, sikta på stjärnorna, tre i rad och annat skoj. Om man vann på stationen fick man en guldstjärna på sin kartonbit. Min patrull fick en stjärna totalt så de vart lite deppiga för det, men jag tror de hade kul ändå.
När vi kom in fick vi mellanmål innan kiosken öppnade, och under tiden alla barnen köpte godis så fixade ledarna och hjälpledarna en marknad. Så otroligt kul! Det fanns många olika stånd, nagellacksmålning, lotto, mariokart, brottning med badringar och mumsmums-katapulten, min personliga favorit. Jag tror att detta var mycket uppskattat hos barnen. Pengarna som spenderades på marknaden gick till skoinsamlingen, och det blir ju roligare att skänka pengar när man samtidigt får göra något roligt för dem.
Det var dessutom marschallvandring den kvällen, för att tända såna där ballonger som svävar upp i luften. Tidigare hade varje patrull fått en liten lapp att skriva böner på som skulle fästas på ballongerna. Det var fint att se alla ljusballonger sväva upp och iväg i luften, men hjälp vad jobbigt det var att gå tillbaka till huvudbyggnaden igen! Jag trodde mina ben skulle vika sig flera gånger. Ännu ett tecken på dålig kondition, haha. Nu kom jag förresten på att marschallvandringen kanske var dagen innan? Jag minns inte...
Personlig bön började när vi kom in igen, jag gick på den. Jag gillar såna stunder. Det var dock inte populärt hos barnen, det var bara en kille från min patrull som var med en gång. Mina personliga problem tänker jag inte skriva om här, så jag berättar lite om ledarsamlingen istället. Jag satt och funderade lite vid ett bord och plötsligt kom en kille som går bibelskola på Ralle och satte sig och började snacka med mig. Vi kom fram till att vi nästan känner varandra, för han känner min bror och var på hans student för ett och ett halvt år sen. Sen kom en tjej som också går bibelskolan, och då sa han som jag pratade med först: "Du, det är ju en Fält!" Jaha ja, en till som vet vem jag är, tänkte jag. Fast på ett lite positivare sätt för det var ju ganska komiskt ändå att hon hade varit inne i mitt vardagsrum och spelat piano, eller hur det var. Världen är liten. Vi pratade en stund och sen var det dags för kvällens uppgift som ledare/hjälpledare. Det var en bra kväll, trots allt.
DAG 2
13 februari 2010
Jag vaknade upp efter att ha sovit gott i ungefär 8 timmar på en madrass. Dock var jag ganska vilsen och visste inte riktigt vad jag skulle göra och så. På frukosten satte jag mig själv, eftersom det är så jag gör när jag inte är säker - jag drar mig undan. Men jag fick sällskap.
Morgonsamligen var i vinterkyrkan, det var sång och bön igen, och information om lägrets insamling. Vi samlade in pengar till skor till barn i Rumänien, tror jag det var.
Jag var fortfarande ganska lost. Då fick jag veta av min handledare att jag skulle vara med patrullen på uteaktiviteten, och det kändes lite tungt, men det var ju ändå mycket därför jag var där, för att träna på att leda barn. Men först var det bibelstudie. Barnen satt kvar i vinterkyrkan medan hjälpledarna gick ner till stora salen i huvudbyggnaden. Det pratades om den sanna människan, själviskhet och vad man kan göra åt det. Jag kände igen det för vi pratade om det på bibelskolan i somras, det var samma ledare som pratade om det.
När bibelstudiet var slut var det fritid i en timme. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra så jag gick och oroade mig för uteaktiviteten som skulle äga rum efter lunch. Det var ungefär det den fritiden gick åt till.
Lunch också ja, det var gott.
Uteaktiviteten gick ut på att varje patrull fick varsina papper med nummer på. Det var nummer på frågor som fanns i kuvert ute i snön. Patrullerna skulle hitta frågorna, så många som möjligt, och svara på dem. Det var ganska kul tyckte jag, och jag klarade mig ganska så bra med att vara med barnen där ute.
När vi kom in igen var jag på mycket bättre humör. Då var det mellanmål och kiosk innan det var en uteaktivitet till. Denna gången var det flaskrodel. Det var så att varje patrull fick varsin flaska, som de sen skulle göra en bana åt i snön som den kunde åka i. Alla bedömdes efter banan, hur bra flaskan åkte och framför allt samarbetet inom patrullerna. Min patrulls flaska fick namnet Bertil och han klarade sig galant genom svängar och tunnlar. Också barnen tyckte det var roligt denna gången. Roligare än frågorna i snön.
Kvällsmat nalkades och det tror jag uppskattades av nästan alla. Man blir hungrig fort av att vara ute i snö. Åter igen blev det kvällssamling med sång, musik, rörelser, bön och prat, och efter det var det frivillig bön. När jag kom upp till rummet där min patrull sov, jag skulle lämna ett par saker, så var det ganska mycket kläder som hade åkt av. Det visade sig att killarna tyckte väldigt mycket om klädpoker! Där satt/låg de på sina madrasser och spelade och skrattade. Ingen ville med på frivillig bön så jag trippade ner för mig själv och satte mig bland de andra som redan var där. Det var en fin stund och sen var det ledarsamling med gott fika igen. Jag gillar fika. Jag har varit dålig på att skriva ner om dagarna på lägret så jag minns inte riktigt vad vi gjorde. Inte alls faktiskt. Oj!
En annan sak som jag faktiskt minns ändå är att jag gick och la mig direkt sen och somnade fort.
Jag vaknade upp efter att ha sovit gott i ungefär 8 timmar på en madrass. Dock var jag ganska vilsen och visste inte riktigt vad jag skulle göra och så. På frukosten satte jag mig själv, eftersom det är så jag gör när jag inte är säker - jag drar mig undan. Men jag fick sällskap.
Morgonsamligen var i vinterkyrkan, det var sång och bön igen, och information om lägrets insamling. Vi samlade in pengar till skor till barn i Rumänien, tror jag det var.
Jag var fortfarande ganska lost. Då fick jag veta av min handledare att jag skulle vara med patrullen på uteaktiviteten, och det kändes lite tungt, men det var ju ändå mycket därför jag var där, för att träna på att leda barn. Men först var det bibelstudie. Barnen satt kvar i vinterkyrkan medan hjälpledarna gick ner till stora salen i huvudbyggnaden. Det pratades om den sanna människan, själviskhet och vad man kan göra åt det. Jag kände igen det för vi pratade om det på bibelskolan i somras, det var samma ledare som pratade om det.
När bibelstudiet var slut var det fritid i en timme. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra så jag gick och oroade mig för uteaktiviteten som skulle äga rum efter lunch. Det var ungefär det den fritiden gick åt till.
Lunch också ja, det var gott.
Uteaktiviteten gick ut på att varje patrull fick varsina papper med nummer på. Det var nummer på frågor som fanns i kuvert ute i snön. Patrullerna skulle hitta frågorna, så många som möjligt, och svara på dem. Det var ganska kul tyckte jag, och jag klarade mig ganska så bra med att vara med barnen där ute.
När vi kom in igen var jag på mycket bättre humör. Då var det mellanmål och kiosk innan det var en uteaktivitet till. Denna gången var det flaskrodel. Det var så att varje patrull fick varsin flaska, som de sen skulle göra en bana åt i snön som den kunde åka i. Alla bedömdes efter banan, hur bra flaskan åkte och framför allt samarbetet inom patrullerna. Min patrulls flaska fick namnet Bertil och han klarade sig galant genom svängar och tunnlar. Också barnen tyckte det var roligt denna gången. Roligare än frågorna i snön.
Kvällsmat nalkades och det tror jag uppskattades av nästan alla. Man blir hungrig fort av att vara ute i snö. Åter igen blev det kvällssamling med sång, musik, rörelser, bön och prat, och efter det var det frivillig bön. När jag kom upp till rummet där min patrull sov, jag skulle lämna ett par saker, så var det ganska mycket kläder som hade åkt av. Det visade sig att killarna tyckte väldigt mycket om klädpoker! Där satt/låg de på sina madrasser och spelade och skrattade. Ingen ville med på frivillig bön så jag trippade ner för mig själv och satte mig bland de andra som redan var där. Det var en fin stund och sen var det ledarsamling med gott fika igen. Jag gillar fika. Jag har varit dålig på att skriva ner om dagarna på lägret så jag minns inte riktigt vad vi gjorde. Inte alls faktiskt. Oj!
En annan sak som jag faktiskt minns ändå är att jag gick och la mig direkt sen och somnade fort.
DAG 1
12 februari 2010
Idag efter skolan åkte jag och pappa till Jönköping och A6 så jag kunde köpa mig en ny telefon eftersom den andra gick sönder när jag tappade den i juicen. När jag hade köpt den så drog vi runt på IKEA en stund för att sen åka ner till resecentrum varifrån jag skulle ta bussen till Aneby.
Bussresan tog ungefär en timme och jag fick vänta en stund på skjuts från Anebys station till Ralingsåsgården. Det var kallt, men en baggis. Efter drygt en halvtimme kom en bil med en mycket trevlig människa i och hämtade mig, och så åkte vi till gården där lägret höll till.
Direkt när jag kom till Ralle så var det kvällssamling, jag träffade den som skulle vara min handledare, nämligen en tidigare vän från Flahults tonårsbibelskola! Det var ett trevligt återseende, likaså när jag träffade en annan fin vän som jag inte heller sett på flera månader som jag också känner genom bibelskolan. Samlingen bestod av välkomnande, sång, rörelser och lite bön. När det var slut var det frivillig bön som alla gick på första kvällen för att få reda på vad och hur det var. Jag blev presenterad för patrullen som jag skulle hjälpa till i, det var fyra tjejer och fem killar.
Klockan 21.45 var det slut och det var dags för barnen att gå och lägga sig. Då fick jag jättegoda pannkakor till kvällsmat för jag hade inte ätit på länge. Köket hade varit snälla att spara några till mig. Vi hade ledarsamling, när barnen somnat, för ungdomarna och ledarna. Först vart det lite mingel och fika, och sen var det lite prat från lägercheferna.
När ledarsamligen var slut var jag sjukt trött och ville sova direkt. Det gjorde jag med, så jag missade aktiviteterna för ungdomarna i vinterkyrkan där kvällssamlingen var.
Det var en trevlig kväll, den första på lägret och jag började trivas ganska fort. Tyvärr glömde jag öronproppar hemma så jag fick ganska ont i öronen. Barn är mycket duktiga på att vara högljudda, nämligen.
Idag efter skolan åkte jag och pappa till Jönköping och A6 så jag kunde köpa mig en ny telefon eftersom den andra gick sönder när jag tappade den i juicen. När jag hade köpt den så drog vi runt på IKEA en stund för att sen åka ner till resecentrum varifrån jag skulle ta bussen till Aneby.
Bussresan tog ungefär en timme och jag fick vänta en stund på skjuts från Anebys station till Ralingsåsgården. Det var kallt, men en baggis. Efter drygt en halvtimme kom en bil med en mycket trevlig människa i och hämtade mig, och så åkte vi till gården där lägret höll till.
Direkt när jag kom till Ralle så var det kvällssamling, jag träffade den som skulle vara min handledare, nämligen en tidigare vän från Flahults tonårsbibelskola! Det var ett trevligt återseende, likaså när jag träffade en annan fin vän som jag inte heller sett på flera månader som jag också känner genom bibelskolan. Samlingen bestod av välkomnande, sång, rörelser och lite bön. När det var slut var det frivillig bön som alla gick på första kvällen för att få reda på vad och hur det var. Jag blev presenterad för patrullen som jag skulle hjälpa till i, det var fyra tjejer och fem killar.
Klockan 21.45 var det slut och det var dags för barnen att gå och lägga sig. Då fick jag jättegoda pannkakor till kvällsmat för jag hade inte ätit på länge. Köket hade varit snälla att spara några till mig. Vi hade ledarsamling, när barnen somnat, för ungdomarna och ledarna. Först vart det lite mingel och fika, och sen var det lite prat från lägercheferna.
När ledarsamligen var slut var jag sjukt trött och ville sova direkt. Det gjorde jag med, så jag missade aktiviteterna för ungdomarna i vinterkyrkan där kvällssamlingen var.
Det var en trevlig kväll, den första på lägret och jag började trivas ganska fort. Tyvärr glömde jag öronproppar hemma så jag fick ganska ont i öronen. Barn är mycket duktiga på att vara högljudda, nämligen.
INFÖR SPORTLOVSLÄGER 2010
Jag sitter i skolan och väntar på att engelskan ska börja och sluta. Sen åker jag till Jönköping och köper en ny telefon eftersom min gamla gick ett mycket tragiskt öde till mötes. Efter det åker jag vidare till Aneby på sportlovsläger! Jag gillar Småland, det är som en annan värld! Eller i alla fall ett annat landskap...
Det blir kul!
Det blir kul!
DAY 10
5 februari 2010
Min sista dag för den här gången på Åsalyckan var himla bra! På morgonen spelade jag spel med två tjejer och sen hjälpte jag dem med deras pärlplattor. Vid halv 11 gick vi ut allihopa och grävde gångar i den djupa snön, kul! Jag grävde ner en tjej och råkade tyvärr hälla snö i hennes ansikte också... alltid klantar jag till det. Fast hon skrattade som tur var.
Halv 12 gick vi in och åt lurre. Dalstorpare (hamburgerbröd med farlig korv i) var det, med potatismos till. Helt okej. Därefter trippade barnen hem en efter en och plötsligt var det bara två kvar. De lekte för sig själva så den sista halvtimmen innan jag åkte hem satt jag och vässade pennor. Ett femtiotal färgpennor som man vässar gör att man får lite ont i händerna efter ett tag.
Jag glömde ju! Innan alla åkte hem, när det var fyra barn eller så kvar så var det plötsligt en kille som var borta. Vi letade och letade men kunde inte hitta honom. Vi ropade också men fick inget svar. Efter några minuter var det dock en personal som hittade honom i ett hörn i bamserummet. Lite kul att han satt tyst så länge utan att någon hittade honom, haha.
De här två veckorna har varit roliga, lärorika, energikrävande och jobbiga. Men mest kul tror jag. Och trevliga. Nu dröjer det ett par månader innan nästa gång. Jag får tagga sportlovsläger för barn istället!
Min sista dag för den här gången på Åsalyckan var himla bra! På morgonen spelade jag spel med två tjejer och sen hjälpte jag dem med deras pärlplattor. Vid halv 11 gick vi ut allihopa och grävde gångar i den djupa snön, kul! Jag grävde ner en tjej och råkade tyvärr hälla snö i hennes ansikte också... alltid klantar jag till det. Fast hon skrattade som tur var.
Halv 12 gick vi in och åt lurre. Dalstorpare (hamburgerbröd med farlig korv i) var det, med potatismos till. Helt okej. Därefter trippade barnen hem en efter en och plötsligt var det bara två kvar. De lekte för sig själva så den sista halvtimmen innan jag åkte hem satt jag och vässade pennor. Ett femtiotal färgpennor som man vässar gör att man får lite ont i händerna efter ett tag.
Jag glömde ju! Innan alla åkte hem, när det var fyra barn eller så kvar så var det plötsligt en kille som var borta. Vi letade och letade men kunde inte hitta honom. Vi ropade också men fick inget svar. Efter några minuter var det dock en personal som hittade honom i ett hörn i bamserummet. Lite kul att han satt tyst så länge utan att någon hittade honom, haha.
De här två veckorna har varit roliga, lärorika, energikrävande och jobbiga. Men mest kul tror jag. Och trevliga. Nu dröjer det ett par månader innan nästa gång. Jag får tagga sportlovsläger för barn istället!
DAY 9
4 februari 2010
Idag har varit en bra dag!
När jag kom på morgonen så fick jag efter en stund veta att personalen skulle ha möte, så det var jag med på. Det var ganska kul faktiskt. Sen var klockan redan långt in på förmiddagen och då jobbade jag lite med en apu-uppgift tills det var lunch.
Efter lunch kom fritidsbarnen så jag hängde med dem som vanligt. Ganska kul. Det första en tjej sa när hon kom innanför dörren var: "JAG FYLLER ÅR IDAG!!!" Ja, hon var glad i alla fall. När vi hade samlats och sjungit för henne var det lek, spel, sagoskrivande, ritande, tovande, lek... och lek. Och gymnastik också, haha. Tur att de inte frågade om jag ville vara med, det hade varit pinsamt.
Som sagt så var det en bra dag. Imorgon är det min sista dag på förskolan för den här gången. Vad fort det gått!
Idag har varit en bra dag!
När jag kom på morgonen så fick jag efter en stund veta att personalen skulle ha möte, så det var jag med på. Det var ganska kul faktiskt. Sen var klockan redan långt in på förmiddagen och då jobbade jag lite med en apu-uppgift tills det var lunch.
Efter lunch kom fritidsbarnen så jag hängde med dem som vanligt. Ganska kul. Det första en tjej sa när hon kom innanför dörren var: "JAG FYLLER ÅR IDAG!!!" Ja, hon var glad i alla fall. När vi hade samlats och sjungit för henne var det lek, spel, sagoskrivande, ritande, tovande, lek... och lek. Och gymnastik också, haha. Tur att de inte frågade om jag ville vara med, det hade varit pinsamt.
Som sagt så var det en bra dag. Imorgon är det min sista dag på förskolan för den här gången. Vad fort det gått!
DAY 8
3 februari 2010
När jag kom till Åsalyckan i morse var det jättelugnt och skönt. Det var så en bra stund, sen fylldes det på med fler och fler barn.
På förmiddagen var det ett projekt med bamsebarnen som gick ut på att man skulle lägga sig på ett långt papper och bli avritad, bara konturerna dårå. När alla var ritade så skulle de klippas ut, och till sist skulle de få kläder på sig. Någon fick kjol, en fick långbrallor, en annan fick vantar och någon fick kalsonger. Det var en kille som ville ha byxor av ett svart tyg med bananer på. När vi klippt ut och limmat dit dem så var han klar sen. Efter en stund så hade personalen väldigt roligt åt någonting, och då hade det blivit så illa att en banan (faktiskt den enda på hela byxorna) hade hamnat... ja, man kan ju undra var. Sen hängdes alla barnen upp i taket. De ritade, alltså.
Det blidde lunch och sen var jag med på vila med skuttbarnen. Jag hade ett par ben över mina ben och till höger om mig hade jag en som slog kullerbyttor och hade sig.
När vilan var slut gick jag ut. Då bildade fyra (killar) av bamsebarnen en pakt mot personalen och vägrade lyssna på tillsägningar. Som "straff" för det fick de gå in och sitta stilla på varsin stol en stund, fast det gick över till att teckna sen. Killarna som bildat pakten ritade krig, och JÖSSES vad barn är insnöade på Star Wars nu för tiden!
De ritade en ganska lång stund tills fritidsbarnen kom.
När de kom var det mellanmål. Gott. Sen blev det mest spel innan jag åkte hem.
Idag har jag sett att allt är inte lätt. Att gå i flera decimeter djup snö är nog inte lätt för någon.
Men även långa ord kan vara svåra. Melodifestivalen, till exempel, kan bli mesedifelovalen för en 3-åring.
När jag kom till Åsalyckan i morse var det jättelugnt och skönt. Det var så en bra stund, sen fylldes det på med fler och fler barn.
På förmiddagen var det ett projekt med bamsebarnen som gick ut på att man skulle lägga sig på ett långt papper och bli avritad, bara konturerna dårå. När alla var ritade så skulle de klippas ut, och till sist skulle de få kläder på sig. Någon fick kjol, en fick långbrallor, en annan fick vantar och någon fick kalsonger. Det var en kille som ville ha byxor av ett svart tyg med bananer på. När vi klippt ut och limmat dit dem så var han klar sen. Efter en stund så hade personalen väldigt roligt åt någonting, och då hade det blivit så illa att en banan (faktiskt den enda på hela byxorna) hade hamnat... ja, man kan ju undra var. Sen hängdes alla barnen upp i taket. De ritade, alltså.
Det blidde lunch och sen var jag med på vila med skuttbarnen. Jag hade ett par ben över mina ben och till höger om mig hade jag en som slog kullerbyttor och hade sig.
När vilan var slut gick jag ut. Då bildade fyra (killar) av bamsebarnen en pakt mot personalen och vägrade lyssna på tillsägningar. Som "straff" för det fick de gå in och sitta stilla på varsin stol en stund, fast det gick över till att teckna sen. Killarna som bildat pakten ritade krig, och JÖSSES vad barn är insnöade på Star Wars nu för tiden!
De ritade en ganska lång stund tills fritidsbarnen kom.
När de kom var det mellanmål. Gott. Sen blev det mest spel innan jag åkte hem.
Idag har jag sett att allt är inte lätt. Att gå i flera decimeter djup snö är nog inte lätt för någon.
Men även långa ord kan vara svåra. Melodifestivalen, till exempel, kan bli mesedifelovalen för en 3-åring.
DAY 7
2 februari 2010
Ja, halvdag idag igen. Förmiddagen var mycket bättre idag än förra tisdagen. Dock åkte jag i samma buss som en huligan som slog mig på näsan.
När jag kom till Åsalyckan var det skönt att komma in. Konstig mening. Jag var med fritidsbarnen de tre timmarna som jag var där idag. Först välte jag ut pennor, sen sorterade jag dem igen, sen spelade jag spel och fick en teckning, sen spelade jag mer spel igen fast samma. Ett rim-memory som jag börjar bli trött på nu. Jag har i alla fall inte behövt läsa någon bok idag, det kanske jag gjorde för hela veckan igår....
Ja, halvdag idag igen. Förmiddagen var mycket bättre idag än förra tisdagen. Dock åkte jag i samma buss som en huligan som slog mig på näsan.
När jag kom till Åsalyckan var det skönt att komma in. Konstig mening. Jag var med fritidsbarnen de tre timmarna som jag var där idag. Först välte jag ut pennor, sen sorterade jag dem igen, sen spelade jag spel och fick en teckning, sen spelade jag mer spel igen fast samma. Ett rim-memory som jag börjar bli trött på nu. Jag har i alla fall inte behövt läsa någon bok idag, det kanske jag gjorde för hela veckan igår....
DAY (ja, vad blir det?) 6
1 februari 2010
Idag har varit en händelserik dag. Det är lite synd bara att jag har så dåligt minne så jag inte kommer ihåg vad vi gjorde...
På morgonen var det inte så mycket som hände tror jag... eller ärligt talat så minns jag inte. Vad är jag för hemsk människa egentligen? Dock kommer jag ihåg att jag efter lunchen försökte mig på att spela gitarr när barnen skulle sjunga. Det gick sådär med tanke på att jag inte kan några barnsånger. Eller en kan jag, men den kunde inte dem. Sen så tror jag att jag spelade spel med en kille, men jag är inte säker på om det var då eller före maten. Jösses...
Efter en timme eller så så gick jag in till fritidsbarnen och plågade dem lite med min närvaro, letade pärlor, plockade upp utvälta pennor från golvet och spelade memory tre gånger. Nu kom jag också på att på förmiddagen så läste jag sex eller sju böcker i rad. Varför har jag så svårt för att säga ifrån?
Nu ska jag väl göra något vettigt, som att försöka minnas dagen lite bättre. Eller titta på Scrubs.
Idag har varit en händelserik dag. Det är lite synd bara att jag har så dåligt minne så jag inte kommer ihåg vad vi gjorde...
På morgonen var det inte så mycket som hände tror jag... eller ärligt talat så minns jag inte. Vad är jag för hemsk människa egentligen? Dock kommer jag ihåg att jag efter lunchen försökte mig på att spela gitarr när barnen skulle sjunga. Det gick sådär med tanke på att jag inte kan några barnsånger. Eller en kan jag, men den kunde inte dem. Sen så tror jag att jag spelade spel med en kille, men jag är inte säker på om det var då eller före maten. Jösses...
Efter en timme eller så så gick jag in till fritidsbarnen och plågade dem lite med min närvaro, letade pärlor, plockade upp utvälta pennor från golvet och spelade memory tre gånger. Nu kom jag också på att på förmiddagen så läste jag sex eller sju böcker i rad. Varför har jag så svårt för att säga ifrån?
Nu ska jag väl göra något vettigt, som att försöka minnas dagen lite bättre. Eller titta på Scrubs.
DAY 5
29 januari 2010 and also my födelsedag, sweet!
Det blidde ingen DAY 4 eftersom jag stannade hemma igår för jag mådde inte bra. Mådde inte så bra idag heller, men jag åkte till Åsalyckan. Det var en bra dag, ganska lugn och inga större missöden, haha.
På morgonen möttes jag av en vikarie som var där i höstas med samtidigt som jag och hon kände inte igen mig först, men när jag sagt vad jag heter så sa hon: "Ja, det är ju du!"
Sen vart det datorspel och lite (för min del) gitarrspel, och sen var det frukt- och sångsamling innan vi gick ut i snön. Jag har fortfarande inte letat rätt på min hjärna så jag hade inte termobrallor med mig idag heller. Jag blev kall och blöt om benen.
Till lunch var det soppa. Jag åt mackor och liiite soppa. Vid mitt bord satt jag och tre fritidsbarn. Vi lekte viskleken, kanske inte det bästa man kan göra när man äter om man inte vill ha mat i öronen och på axlarna. Men kul hade vi i alla fall!
Efter lunchen satte jag mig på golvet och höll på att somna när jag skulle hjälpa en tjej att leta efter blå, röda och bruna pärlor. Då hade jag så ont i huvudet att jag inte visste var jag skulle göra av det.
14.15 slutade jag för dagen och då klev jag på en buss till Tranemo. Jag höll på att trilla i bussen bara för att den åkte innan jag hann sätta mig ner, suck. När jag kom till Tranemo åkte jag med pappa till Svenljunga där han skulle köpa tapeter och mojs. Sen skulle han hämta en bäddsoffa i en möbelaffär eller vad det heter, och då provsatt jag nästan alla soffor, stolar och fåtöljer i hela lokalen (det var många vill jag lova) och det var så galet skönt! Det ska jag lära mina barn, att sitta ner när de är unga så att de orkar stå när de blir gamla.
Något annat som är galet skönt är att det är helg nu så jag kan vila innan nästa vecka full med barn överfaller mig...
Det blidde ingen DAY 4 eftersom jag stannade hemma igår för jag mådde inte bra. Mådde inte så bra idag heller, men jag åkte till Åsalyckan. Det var en bra dag, ganska lugn och inga större missöden, haha.
På morgonen möttes jag av en vikarie som var där i höstas med samtidigt som jag och hon kände inte igen mig först, men när jag sagt vad jag heter så sa hon: "Ja, det är ju du!"
Sen vart det datorspel och lite (för min del) gitarrspel, och sen var det frukt- och sångsamling innan vi gick ut i snön. Jag har fortfarande inte letat rätt på min hjärna så jag hade inte termobrallor med mig idag heller. Jag blev kall och blöt om benen.
Till lunch var det soppa. Jag åt mackor och liiite soppa. Vid mitt bord satt jag och tre fritidsbarn. Vi lekte viskleken, kanske inte det bästa man kan göra när man äter om man inte vill ha mat i öronen och på axlarna. Men kul hade vi i alla fall!
Efter lunchen satte jag mig på golvet och höll på att somna när jag skulle hjälpa en tjej att leta efter blå, röda och bruna pärlor. Då hade jag så ont i huvudet att jag inte visste var jag skulle göra av det.
14.15 slutade jag för dagen och då klev jag på en buss till Tranemo. Jag höll på att trilla i bussen bara för att den åkte innan jag hann sätta mig ner, suck. När jag kom till Tranemo åkte jag med pappa till Svenljunga där han skulle köpa tapeter och mojs. Sen skulle han hämta en bäddsoffa i en möbelaffär eller vad det heter, och då provsatt jag nästan alla soffor, stolar och fåtöljer i hela lokalen (det var många vill jag lova) och det var så galet skönt! Det ska jag lära mina barn, att sitta ner när de är unga så att de orkar stå när de blir gamla.
Något annat som är galet skönt är att det är helg nu så jag kan vila innan nästa vecka full med barn överfaller mig...
DAY 3
27 januari 2010
Tröttsam dag. Fruktansvärt! Möjligtvis för att jag inte sover så bra än, försov mig dessutom.
Idag var det målerier, promenad i snön, bokläsning, klättring på mina axlar igen för en viss person (det känns som att han fortfarande sitter där), spel och annat som jag såklart har hunnit glömma bort.
När vi var ute och gick i snön så var det både blåsigt och kallt, men det märkte inte mina fingrar. Inte förrän vi kom in, då var topparna helt lila av kylan! Jag hade ingen känsel i dem, men de tinade upp så småningom. Som tur var.
Nu sitter jag här med huvudvärk och smärtor i magen och ser tillbaka på de två dagarna och den korta eftermiddagen som jag varit på förskolan den här veckan. Vad långsamt det har gått! Eller fort, jag är inte säker...
Tröttsam dag. Fruktansvärt! Möjligtvis för att jag inte sover så bra än, försov mig dessutom.
Idag var det målerier, promenad i snön, bokläsning, klättring på mina axlar igen för en viss person (det känns som att han fortfarande sitter där), spel och annat som jag såklart har hunnit glömma bort.
När vi var ute och gick i snön så var det både blåsigt och kallt, men det märkte inte mina fingrar. Inte förrän vi kom in, då var topparna helt lila av kylan! Jag hade ingen känsel i dem, men de tinade upp så småningom. Som tur var.
Nu sitter jag här med huvudvärk och smärtor i magen och ser tillbaka på de två dagarna och den korta eftermiddagen som jag varit på förskolan den här veckan. Vad långsamt det har gått! Eller fort, jag är inte säker...
DAY 2
26 januari 2010
Idag var jag inte på Åsalyckan i mer än tre timmar. På förmiddagen var jag i skolan och hade en lektion (hur det gick är inte ens värt att tala om..), och sen tog jag bussen till Nittorp 12.10, så jag började 12.30. Klockan halv fyra slutade jag alltså och här sitter jag i mitt blå rum och skriver på min blå dator.
Det var ganska lugnt på förskolan idag, vi spelade spel, gitarr, byggde med storlego.. det var väl ungefär det vi hann med när jag var där. Nu menar jag inte att jag sinkar barnen eller så, utan det var ett konstaterande. Det var nog mest jag själv som behövde få det klart för mig med tanke på att jag missuppfattar saker varje dag.
Idag var jag inte på Åsalyckan i mer än tre timmar. På förmiddagen var jag i skolan och hade en lektion (hur det gick är inte ens värt att tala om..), och sen tog jag bussen till Nittorp 12.10, så jag började 12.30. Klockan halv fyra slutade jag alltså och här sitter jag i mitt blå rum och skriver på min blå dator.
Det var ganska lugnt på förskolan idag, vi spelade spel, gitarr, byggde med storlego.. det var väl ungefär det vi hann med när jag var där. Nu menar jag inte att jag sinkar barnen eller så, utan det var ett konstaterande. Det var nog mest jag själv som behövde få det klart för mig med tanke på att jag missuppfattar saker varje dag.
DAY 1
25 januari 2010
Idag när jag kom till Åsalyckan så trodde jag inte att någon skulle känna igen mig eftersom jag nu har brunt hår och rak lugg (förra gången hade jag blont hår och sidlugg). Det gjorde inte alla heller, men några. Det var ganska trevligt att se barnen och personalen igen, men precis som förra gången kände jag mig lite handlingsförlamad. Jag antar att det släpper om några dagar.
Något som är så härligt med barn är deras grammatik, helt fantastiskt!
"Här har vi legotet..."
När vi gick ut efter lunchen hade fritidsbarnen kommit, och jag åkte på en snömadrass med en tjej. Jag råkade säga fel namn till henne flera gånger. Det dröjde en ganska bra stund innan båda upptäckte det, jag kallade henne för hennes storasysters namn. Men det var kul att åka i alla fall.
Lite senare gick vi in och jag var med de mindre barnen. Smart som jag är hade jag inte med mig termobrallor så jag vart ganska snöig där ute. Jag kände mig som en sjuåring igen där jag kröp omkring med blöta knän inne på golvet. En rätt mysig känsla ändå. Jag blev slagen av dagiskänslan igen när jag blev kallad Prutt-Lovisa och Lovisa-fisa och tänkte att allt var precis som när jag gick på dagis. Vad fort jag växte upp...
En sammanfattning av dagen kanske är på sin plats.
Jag har blivit kallad för barndomsöknamn.
Jag har sagt fel namn till en tjej.
Jag har läst böcker och samtidigt haft fötter, rumpor och händer i ansiktet.
Jag hade också barn på axlarna, huvudet, fötterna och i knät.
Jag har blivit uppkäkad av ett lejon tre gånger. Igen.
Jag har levt loppan!
Imorgon börjar jag senare, 12.30 för jag ska till skolan en sväng på förmiddagen.
För min del blir det nog läggdags tidigt, jag hade nästan glömt hur bra barn är på att göra mig helt slut.
Idag när jag kom till Åsalyckan så trodde jag inte att någon skulle känna igen mig eftersom jag nu har brunt hår och rak lugg (förra gången hade jag blont hår och sidlugg). Det gjorde inte alla heller, men några. Det var ganska trevligt att se barnen och personalen igen, men precis som förra gången kände jag mig lite handlingsförlamad. Jag antar att det släpper om några dagar.
Något som är så härligt med barn är deras grammatik, helt fantastiskt!
"Här har vi legotet..."
När vi gick ut efter lunchen hade fritidsbarnen kommit, och jag åkte på en snömadrass med en tjej. Jag råkade säga fel namn till henne flera gånger. Det dröjde en ganska bra stund innan båda upptäckte det, jag kallade henne för hennes storasysters namn. Men det var kul att åka i alla fall.
Lite senare gick vi in och jag var med de mindre barnen. Smart som jag är hade jag inte med mig termobrallor så jag vart ganska snöig där ute. Jag kände mig som en sjuåring igen där jag kröp omkring med blöta knän inne på golvet. En rätt mysig känsla ändå. Jag blev slagen av dagiskänslan igen när jag blev kallad Prutt-Lovisa och Lovisa-fisa och tänkte att allt var precis som när jag gick på dagis. Vad fort jag växte upp...
En sammanfattning av dagen kanske är på sin plats.
Jag har blivit kallad för barndomsöknamn.
Jag har sagt fel namn till en tjej.
Jag har läst böcker och samtidigt haft fötter, rumpor och händer i ansiktet.
Jag hade också barn på axlarna, huvudet, fötterna och i knät.
Jag har blivit uppkäkad av ett lejon tre gånger. Igen.
Jag har levt loppan!
Imorgon börjar jag senare, 12.30 för jag ska till skolan en sväng på förmiddagen.
För min del blir det nog läggdags tidigt, jag hade nästan glömt hur bra barn är på att göra mig helt slut.
WAITING
25 januari 2010
Ja, nu är det dags. Det är första dagen på de kommande två veckorna, klockan är för stunden 05.42 och folk kanske undrar varför jag är vaken. Jag brukar gå upp mellan 05.15-05.30, och just nu väntar jag på att duschen ska bli ledig.
Igårkväll när jag plockade fram lite utekläder så hittade jag ett par bra kängor, men jag var såklart tvungen att testa dem först. När jag skulle knyta dem så drog jag av snörena. Förvånad? Nä, inte ett dugg faktiskt. Det är sånt jag gör, det skulle nog stå i mitt CV: Lovisa Fält, bäst på klantighet. Vad livat det skulle bli!
Ja, nu är det dags. Det är första dagen på de kommande två veckorna, klockan är för stunden 05.42 och folk kanske undrar varför jag är vaken. Jag brukar gå upp mellan 05.15-05.30, och just nu väntar jag på att duschen ska bli ledig.
Igårkväll när jag plockade fram lite utekläder så hittade jag ett par bra kängor, men jag var såklart tvungen att testa dem först. När jag skulle knyta dem så drog jag av snörena. Förvånad? Nä, inte ett dugg faktiskt. Det är sånt jag gör, det skulle nog stå i mitt CV: Lovisa Fält, bäst på klantighet. Vad livat det skulle bli!
THE BEGINNING
22 januari 2010
Just nu går jag andra terminen av mitt första år på barn- och fritidsprogrammet. Det är kul! Jag kunde nog inte valt ett trevligare program. Visst är det ibland ganska mycket att göra, men so what? Det är så värt det!
Eftersom vi har mycket praktik på det här programmet så tänkte jag skriva ner min tid på de olika ställena jag kommer vara på.
Den första veckan hade jag i höstas, på Åsalyckans förskola. Först var jag faktiskt ganska nervös med tanke på att jag inte varit där sen jag var liten, och förresten var jag inte där särskilt ofta då heller. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra i början och de första dagarna kände jag mig lite handlingsförlamad. Det var svårt att veta hur allt gick till på ett nytt ställe med nya människor.
När jag började lära känna barnen lite så var det lite lättare att vara där och göra saker. Jag tyckte om det stället, det var en bra plats att börja på, tror jag. Vecka 4 (nästa vecka) och 5 ska jag vara där igen och ha praktik. Två veckor, jag hoppas att jag kommer lättare in i det den här gången. Det tror jag minsann att jag kommer göra, om jag ska vara ärlig. Och det ska jag ju, för jag är kung. Eller nej, det är jag visst inte...
I alla fall så ser jag fram emot de kommande veckorna!
Just nu går jag andra terminen av mitt första år på barn- och fritidsprogrammet. Det är kul! Jag kunde nog inte valt ett trevligare program. Visst är det ibland ganska mycket att göra, men so what? Det är så värt det!
Eftersom vi har mycket praktik på det här programmet så tänkte jag skriva ner min tid på de olika ställena jag kommer vara på.
Den första veckan hade jag i höstas, på Åsalyckans förskola. Först var jag faktiskt ganska nervös med tanke på att jag inte varit där sen jag var liten, och förresten var jag inte där särskilt ofta då heller. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra i början och de första dagarna kände jag mig lite handlingsförlamad. Det var svårt att veta hur allt gick till på ett nytt ställe med nya människor.
När jag började lära känna barnen lite så var det lite lättare att vara där och göra saker. Jag tyckte om det stället, det var en bra plats att börja på, tror jag. Vecka 4 (nästa vecka) och 5 ska jag vara där igen och ha praktik. Två veckor, jag hoppas att jag kommer lättare in i det den här gången. Det tror jag minsann att jag kommer göra, om jag ska vara ärlig. Och det ska jag ju, för jag är kung. Eller nej, det är jag visst inte...
I alla fall så ser jag fram emot de kommande veckorna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)