DAG 4

15 februari 2010

Den här dagen hade jag ännu mer ont i nacken på grund av vad som hände under kvällen innan. Men jag klagade nog inte så mycket tror jag, det är svårt att komma ihåg i efterhand.
Det blev frukost och morgonsamling igen. Även bibelstudie som var mycket givande! Verkligen. Tänk att det finns så kloka människor.
Fritid igen och sedan lunch. Dagens uteaktivitet var jag inte med på denna gången för jag hade ont i nacken och ryggen, och mycket att tänka på. Jag råddes att lägga mig ner och tänka igenom allting. När jag skulle göra det fick jag finfint sällskap av min "personliga massör". Hon masserade mig samtidigt som vi snackade. Det var skönt att få prata för vi hade ju inte hunnit det under lägret. Inte sen i somras faktiskt. Det var en trevlig stund och efter massagen kände jag mig som överkokt spaghetti, så jag vilade mig den sista stunden innan alla kom in från snön för att äta mellanmål.

Sen var det dags för alla festförberedelser, det skulle nämligen vara festkväll eftersom dagen efter skulle vi åka hem. Mycket var det att göra, jag blåste upp ballonger, ställde fram stolar, ställde ut glas och pratade i telefon med en vän. Det sistnämnda hade ingenting med festen att göra, det var mest ett nödsamtal för min del. Det gjorde mig väldigt glad.
När alla förberedelser var färdiga var det dags för barnen att komma in. Det tog en stund innan alla satt still och var tysta, men när det blev så var det tid för festen att börja.
Allra först uppträdde lägerkören med en låt (eller var det två?) och det lät så bra! Duktiga var de allt. Sen var det talangjakt, mat (tacobuffé) och efterrätt. Vad många otroliga talanger det var! Några som sjöng till instrumentala låtar, en kille sjöng med stängd mun, en tjej spelade piano med förbundna ögon, en kille visade karate (från min patrull). Och dessutom var det med ett otroligt pojkband som också vann, även de från min patrull. Black Roses, med Knocking on Heavens door. Fyra killar mellan 10 och 12 år (?) som spelade trummor, piano, elgitarr och sjöng. Jag var alldeles salig! Likaså var dem efter vinsten.

De ville inte vara med på den frivilliga bönen så de gick och la sig, eller spelade klädpoker, vad vet jag? Jag var ju inte där... Nej, jag var på den frivilliga bönen igen. Det var en bra stund, trots mitt återkommande problem. Men denna gången fick jag hjälp med det så det löste sig.

På ledarsamlingen var det dags att utvärdera lägret, och alltså titta tillbaka på dagarna. Jag var så nöjd! Och dessutom tacksam för att jag fick vara med. Under utvärderingen blev jag törstig och tänkte att jag skulle ta lite te, men jag såg inte skillnad på tillbringarna så jag fick kaffe istället. Fast jag kände mig ganska positiv och tänkte att jag väl kunde smaka. USCH! Det dröjer många år innan nästa gång, alltså...