My ninth day.

27 november 2010

Idag steg jag upp klockan 6.00. Helt sjukt på en lördag, kan man kanske tycka. Det kan till och med jag tycka med tanke på att jag inte brukar vara så överdrivet morgonpigg. Sover åtminstone till klockan 9... men åter till saken. Klockan 8.30 åkte jag och två till från Svenljunga till Holsljunga församlingshem för konfirmationsläsning/möte, eller konfagörning, som någon sa. Jag och de som var ledare pratade ihop oss lite, och halv 10 kom konfirmanderna med sina föräldrar, för föräldrainformation. Sedan åkte parenteserna hem och kvar var ett tjugotal skräckslagna (hehe) 14-åringar. Vi började lite med att leka namnlekar, magsåret* och hinken**, och när alla kunde varandras namn hyfsat var det dags för ett litet spex. Det gick ut på att jag och två ledare berättade varsin kort händelse, alla tre på samma tema, och så skulle konfirmanderna lista ut vem av oss som talade sanning. Två ljög och en talade sanning. Det roliga med det här var att jag ljög alla tre gångerna, men gång ett och tre trodde nästan alla grupper att det var min historia som var sann. Kanske är jag en trovärdig lögnare, vad vet jag?

Historia 1
Jag hade varit hos en vän i Jönköping och skulle ta bussen hem till Tranemo. Det var kväll och jag var trött så jag såg inte ordentligt. Jag klev på en buss som jag trodde att det stod Tranemo på, men det stod Tranås, och där hamnade jag.
Det här skulle kunna vara sant med tanke på att jag är så pass tankspridd, men nej, än har det inte hänt.

Historia 2
I somras var jag på en tonårsbibelskola i Småland, och en gång skulle jag spela gitarr på en gudstjänst, och min kompis skulle sjunga. Jag började spela och det var inga problem, förrän min kompis började sjunga - på en helt annan sång! Jag tyckte det var lite skämmigt, men eftersom jag inte ville skämma ut henne så sa jag ingenting. Efteråt var det hela mycket pinsamt.
Den här historien var inte lika trovärdig. Nej. För det första hade jag i somras inte spelat på en gudstjänst, i didn't have the guts. Och för det andra så hade jag inte kunnat fortsätta spela för jag hade kommit av mig så.

Historia 3
När jag var några år yngre skulle jag och pappa åka iväg. Vi var sena och hade bråttom, och i all hast startade pappa bilen och skulle köra iväg. Dessvärre hade han lagt i fel växel, och istället för att köra framåt så backade vi med ett ryck. Pappa blev paff och stannade kvickt, och jag som inte hade hunnit få på mig bilbältet trillade ner på golvet och min arm gick ur led.
Efter den här omgången förstår jag varför de tyckte att min historia var mest trovärdig. Den ena ledaren berättade att han, när han hade åkt pulka, hade slagit i huvudet och det hade börjat blöda så mycket att hans kompisar trodde han skulle dö. Sen sa han att han brukar skylla på att det är därför han är som han är.
Den andra ledaren, vars berättelse faktiskt var den sanna otroligt nog, berättade om att hon hade åkt bil när hon var mindre. Plötsligt flög dörren upp, och hon som inte hade något bälte på sig hade hängt med halva kroppen utanför (och hennes kompis bara stirrade på henne) innan hon lyckats ta sig in igen och stänga dörren.

Grejen är att jag verkligen är dålig på att ljuga, jag blir så nervös och fipplar med händerna och sluddrar. Sen vet jag i och för sig att man som tonåring inte är jättesmart och lägger märke till alla detaljer. Haha, taskigt.

När vi hade ljugit klart så minns jag inte exakt vad vi gjorde, men mitt i alltihopa åt vi lunch som för dagen var grillad korv. Efter lunchen tror jag att vi lekte lite till. Fast innan det så var det lite mer seriöst snack om bibeln, psalmboken, hur Gud talar till en och spontana frågor från konfirmanderna. Ett givande samtal, för mig åtminstone.
Eftersom lekar är så fruktansvärt bra så blev det mer sånt innan fikat, och under tiden alla människor fikade så blev de beordrade att komma ut till hallen där jag tog kort på dem (så att ledarna skulle kunna plugga på namnen, hehe).
Tiden går fort när man har roligt, har jag hört, och när klockan var lite över två så gick jag och prästen i förväg ut till kyrkan där en liten andakt skulle äga rum innan det var slut för dagen. Jag spelade igenom låten som vi skulle sjunga, och sedan kom resten ut till oss. Andakten tog ungefär en halvtimme och sen åkte alla utom vi ledare hem. Vi som var kvar städade och utvärderade. Jag hade inga minus på dagen med schemat och innehållet faktiskt. Visserligen har jag inte konfirmerats så jag vet inte riktigt hur allt kring det funkar, men jag hade en bra dag!


* Den här leken går ut på att alla ligger med fötterna inåt i en ring. En sätter sig upp, liksom som en sit-up, och säger sitt namn. Då sätter sig alla andra upp likadant och säger "Hej *namnet*!" Sen fortsätter det så tills alla deltagare i tur och ordning presenterat sig. Den är rätt jobbig om man inte har bra kondis i magen.

** Till den här leken behöver man en hink.
Alla står i en ring, och en första person tar på sig hinken på huvudet. Då säger alla utom personen i hinken "Vem är i hinken?" Han eller hon som är i hinken säger sitt namn, tar av sig hinken, och alla andra säger då "Hej *namnet!*". Vill man inte kalla det för hinken kan man ju säga titt-ut-leken (ni vet den som alla vuxna gör när de ser bebisar...).