TORSDAG
3 februari 2011
Idag har jag inte gjort jättemycket. Känns som en oerhört strukturerad praktikperiod. Förmiddagen var ganska slapp, men efter lunch (som jag och min handledare åt efteråt, klockan halv 2) var det planering av konfirmationsträffar och sånt. Blev lite mer insatt, vilket är bra eftersom jag ska fortsätta vara med som hjälpledare. När jag ätit lunch var det vara en timme kvar innan jag skulle åka hem, så jag drällde mest runt. Jag är oerhört stolt över mig själv. Inte.
SÖNDAG
6 februari 2011
Min sista praktikdag för den här gången. Har egentligen en vecka kvar, men har förkortat min praktik lite beroende på lite olika saker.
Ikväll var det en ny grej istället för KU (Kyrkans Ungdom). UNIK hette det, tror jag. Vi var fyra ungdomar och en vuxen. Nästa gång kommer det nog fler... Vi pysslade, snackade evangelister och åt lite gott. Inget fel med det, inte.
Third week.
TORSDAG
27 januari 2011
Jag åkte hem tidigare idag för jag kände mig inte riktigt frisk. Eftersom jag inte hade särskilt mycket energi resulterade det i att jag inte har så mycket att skriva om nu.
FREDAG
SÖNDAG
Men som sagt, det finns inget enkelt svar på den frågan.
27 januari 2011
Jag åkte hem tidigare idag för jag kände mig inte riktigt frisk. Eftersom jag inte hade särskilt mycket energi resulterade det i att jag inte har så mycket att skriva om nu.
FREDAG
28 januari 2011
Schuvk.SÖNDAG
30 januari 2011
Idag var jag på benen igen. Klockan 14 befann jag mig i församlingshemmet för samling inför konfirmationsläsning. Egentligen är det inte mycket att skriva om om just läsningen mer än att vi riktade in oss mest på nattvarden och dess innebörd. Klockan 18 var det gudstjänst, orgelkonsert. Spännande... men det mest spännande var ändå efter gudstjänsten, då en av konfirmanderna hade en fråga: "Mår man bättre av att vara troende?" "Ja!" ville jag ju svara. Men det är inte så enkelt. Det är så individuellt. Jag, till exempel, har mått sämre sen jag blev troende. Självklart har det inte med själva den grejen att göra, det var nog mer dålig tajming mellan tonåren och tron. Men fördelen med att vara troende är att man, när man mår dåligt (eller bra också för den delen), alltid har någon att vända sig till. Det är en trygghet i sig att veta det. Sen är det klart att man som kristen kan må dåligt och tycka att livet är skit, man har fortfarande samma känslor som andra människor. Men det är just det att man kan alltid vända sig till Gud. Eller en präst eller liknande om man föredrar en mer mänsklig och fysiskt närvarande kontakt.Men som sagt, det finns inget enkelt svar på den frågan.
Second week.
TORSDAG
20 januari 2011
Det har skett någon sorts kortslutning i min lilla hjärna så jag har inte mycket minne av vad jag gjorde i morse. Men jag vet att lite senare, på förmiddagen, sorterade jag pärlor. Frälsarkranspärlor. Nu har jag tjatat ganska mycket om den här frälsarkransen, kanske är det på tiden att jag förklarar vad det är?
Gudspärlan
Det ursprungliga syftet med frälsarkransen var att hjälpa troende att fokusera på bönen, olika böner och bönernas olika delar. Detta är fortfarande dess huvudsyfte, men den används ändå på olika sätt.
Efter att ha sorterat dessa pärlor, gick jag och min handledare och införskaffade 30 anteckningsböcker som konfirmanderna ska få för att kunna skriva ner texterna på psalmerna och lovsångerna de lär sig. Jag började pyssla och pynta min egen sådan, och det tog i stort sett hela eftermiddagen. Trots det är den jättetom och ser inte mycket ut för världen.
FREDAG
21 januari 2011
Idag var kortkort dag, jag var med på ett möte som tog en och en halv timme. 30 minuter senare åkte jag hem, så det var inte mer med det.
SÖNDAG
23 januari 2011
Det är inte utan problem jag skriver det här, jag har fruktansvärt ont i händerna efter att ha trummat hela förmiddagen med Edo Bumba. Det var familjegudstjänst i kyrkan idag, och om man ville fick man vara med på förmiddagen och trumma och sjunga med Edo och öva för att kunna medverka i gudstjänsten. Jag blev utnämnd till fotograf för dagen, så jag trallade runt och tog kort från alla håll och vinklar (slänger upp några när jag fått dem). Trumma hann jag göra lite då och då, och vad kul det var!
Till lunch åt vi god spaghetti och köttfärssås, och efter maten drogs övningen igång igen. Men den här gången fick de som ville pyssla lite. Det var färgning av sidenscarfar som man kunde göra. De skulle senare i gudstjänsten användas till att vaja med, istället för palmblad (eftersom det inte finns så många palmer i Sverige...).
Gudstjänsten var väldigt olik de flesta jag tidigare varit på, men inte sämre för det. Annorlunda är bra. Det var jättemysigt och härligt att höra de afrikanska trummorna och sångerna.
Nu är jag så trött att det enda jag orkar röra på är fingrarna, men knappt det. Dagen krävde mycket energi, men jag fick så otroligt mycket tillbaka så det gjorde ingenting.
20 januari 2011
Det har skett någon sorts kortslutning i min lilla hjärna så jag har inte mycket minne av vad jag gjorde i morse. Men jag vet att lite senare, på förmiddagen, sorterade jag pärlor. Frälsarkranspärlor. Nu har jag tjatat ganska mycket om den här frälsarkransen, kanske är det på tiden att jag förklarar vad det är?
Gudspärlan
En guldfärgad pärla som symboliserar Gud och är armbandets början och slut.
Jag-pärlan
Jag-pärlan
En liten vit pärla, som är menad att flytta medvetenheten av sig själv in i ett sammanhang där Gud finns.
Dop-pärlan
Dop-pärlan
En större vit pärla. Den är menad att föra tankarna till pånyttfödelse och överlåtelse.
Ökenpärlan
Ökenpärlan
En sandfärgad pärla, vilken är menad att påminna om prövningar och en strävan efter ett ”äkta” liv.
Bekymmerslöshetspärlan
Bekymmerslöshetspärlan
En blå pärla som är menad att påminna om det eviga nuet, frihet och ett lätt sinne.
Tystnadspärlor
Tystnadspärlor
Avlånga pärlor. De är menade att ge en stunds tystnad i den stressiga vardagen. Dikttext som kan sägas för att stärka pärlans betydelse: "I Guds tystnad får jag vara ordlös, stilla, utan krav."
Kärlekspärlan & Offerpärlan
Kärlekspärlan & Offerpärlan
Två röda pärlor. De är menade att symbolisera två sorters kärlek. Kärleken man får och kärleken man ger, offrar.
Hemlighetspärlor
Hemlighetspärlor
Tre små vita pärlor. Dessa är menade att fyllas med personlig betydelse, hemligheter mellan individen och Gud.
Nattens pärla
Nattens pärla
Den svarta pärlan är menad att påminna om döden och livets kriser.
Uppståndelsepärlan
Uppståndelsepärlan
En större vit pärla. Den är menad att peka på livets förnyelse. Uppståndelsepärlan är även hoppets pärla, den som får oss hoppas när livet är som svårast.
Det ursprungliga syftet med frälsarkransen var att hjälpa troende att fokusera på bönen, olika böner och bönernas olika delar. Detta är fortfarande dess huvudsyfte, men den används ändå på olika sätt.
Efter att ha sorterat dessa pärlor, gick jag och min handledare och införskaffade 30 anteckningsböcker som konfirmanderna ska få för att kunna skriva ner texterna på psalmerna och lovsångerna de lär sig. Jag började pyssla och pynta min egen sådan, och det tog i stort sett hela eftermiddagen. Trots det är den jättetom och ser inte mycket ut för världen.
FREDAG
21 januari 2011
Idag var kortkort dag, jag var med på ett möte som tog en och en halv timme. 30 minuter senare åkte jag hem, så det var inte mer med det.
SÖNDAG
23 januari 2011
Det är inte utan problem jag skriver det här, jag har fruktansvärt ont i händerna efter att ha trummat hela förmiddagen med Edo Bumba. Det var familjegudstjänst i kyrkan idag, och om man ville fick man vara med på förmiddagen och trumma och sjunga med Edo och öva för att kunna medverka i gudstjänsten. Jag blev utnämnd till fotograf för dagen, så jag trallade runt och tog kort från alla håll och vinklar (slänger upp några när jag fått dem). Trumma hann jag göra lite då och då, och vad kul det var!
Till lunch åt vi god spaghetti och köttfärssås, och efter maten drogs övningen igång igen. Men den här gången fick de som ville pyssla lite. Det var färgning av sidenscarfar som man kunde göra. De skulle senare i gudstjänsten användas till att vaja med, istället för palmblad (eftersom det inte finns så många palmer i Sverige...).
Gudstjänsten var väldigt olik de flesta jag tidigare varit på, men inte sämre för det. Annorlunda är bra. Det var jättemysigt och härligt att höra de afrikanska trummorna och sångerna.
Nu är jag så trött att det enda jag orkar röra på är fingrarna, men knappt det. Dagen krävde mycket energi, men jag fick så otroligt mycket tillbaka så det gjorde ingenting.
First week.
Återigen har jag gått ut på praktik tre dagar i veckan. Jag är fortfarande på samma ställe som förra gången, eftersom jag inte hann fixa en ny plats. Kom inte på någon ny ändå.
ONSDAG
12 januari 2011
Idag var första dagen och det var inte så mycket för mig att göra eftersom barngrupperna inte dragit igång än. Jag vek en liten låda och ett lock till den. Sen satte jag ihop lite frälsarkranshäften. Letade pysseltidningar på nätet gjorde jag med. På eftermiddagen sorterade jag pärlor och andra småpysselsaker i ett par timmar innan jag åkte hem. Jä.
TORSDAG
13 januari 2011
Idag började jag halv 9, och det första (och egentligen det enda) vi gjorde var att åka till IKEA för att inhandla lite nödvändigheter. Jag var så trött hela dagen så jag halvsov i bilen på både vägen dit och hem.
FREDAG
14 januari 2011
Idag var en låååååååååååååååång dag som inte innehöll så mycket. Jag grejade med frälsarkranshäftena igen, sorterade leksaksmat och dockkläder, pysslade och fikade. Mer än så var det faktiskt inte.
Nästa vecka ska jag inte börja mina redogörelser med "idag".
ONSDAG
12 januari 2011
Idag var första dagen och det var inte så mycket för mig att göra eftersom barngrupperna inte dragit igång än. Jag vek en liten låda och ett lock till den. Sen satte jag ihop lite frälsarkranshäften. Letade pysseltidningar på nätet gjorde jag med. På eftermiddagen sorterade jag pärlor och andra småpysselsaker i ett par timmar innan jag åkte hem. Jä.
TORSDAG
13 januari 2011
Idag började jag halv 9, och det första (och egentligen det enda) vi gjorde var att åka till IKEA för att inhandla lite nödvändigheter. Jag var så trött hela dagen så jag halvsov i bilen på både vägen dit och hem.
FREDAG
14 januari 2011
Idag var en låååååååååååååååång dag som inte innehöll så mycket. Jag grejade med frälsarkranshäftena igen, sorterade leksaksmat och dockkläder, pysslade och fikade. Mer än så var det faktiskt inte.
Nästa vecka ska jag inte börja mina redogörelser med "idag".
My last day.
10 december 2010
Jag har haft en kanonbra dag! Och inte bara för att det var den sista...
Dagen började med att jag blev väl hälsad av busschauffören. Alla trevliga busschaufförer borde få en ros. När jag kom till Svenljunga satte jag mig i en bil som åkte till Överlida. Där var det fikträff och det var mycket trevligt. Samtalsämnena hade ingen gräns och det var väldigt roligt att lyssna på åsikter om ritningar, toalettbesök och öppna gylfar.
När vi fikat klart åkte vi till en verkstad där det stöptes en massa ljus. Vi fick färga ljusen eftersom det skulle ta för lång tid att stöpa dem själva. Jag gjorde lite tomtar och blommor. Ska nog föreslå detta ställe som studiebesök lite längre fram...
När vi färgat klart åkte vi tillbaka mot Svenljunga och jag hann med 12-bussen med tre minuters marginal.
TACK
Svenljunga Församlingshem
för en oerhört trevlig och pysslig praktikperiod!
Jag har haft en kanonbra dag! Och inte bara för att det var den sista...
Dagen började med att jag blev väl hälsad av busschauffören. Alla trevliga busschaufförer borde få en ros. När jag kom till Svenljunga satte jag mig i en bil som åkte till Överlida. Där var det fikträff och det var mycket trevligt. Samtalsämnena hade ingen gräns och det var väldigt roligt att lyssna på åsikter om ritningar, toalettbesök och öppna gylfar.
När vi fikat klart åkte vi till en verkstad där det stöptes en massa ljus. Vi fick färga ljusen eftersom det skulle ta för lång tid att stöpa dem själva. Jag gjorde lite tomtar och blommor. Ska nog föreslå detta ställe som studiebesök lite längre fram...
När vi färgat klart åkte vi tillbaka mot Svenljunga och jag hann med 12-bussen med tre minuters marginal.
TACK
Svenljunga Församlingshem
för en oerhört trevlig och pysslig praktikperiod!
My fourteenth day.
9 december 2010
Min näst sista dag. Jag anlände till kyrkan halv nio i morse, och då fick jag i uppgift att göra trolldeg. And I took a trip down memory lane. Efter att jag gjort den där degen och nostalgitrippen så gjorde jag ärligt talat ingenting fram till lunch. Allt bara tog emot och jag kände inte för någonting. Det artar sig nog inte bra i betygen...
När jag hade ätit så fortsatte jag att montera det där leksaksköket. Jag blev riktigt nöjd med mitt ihopskruvande och gav mig sedan på en lådhållare. Jag kommer inte på något bättre ord. Det var i alla fall en grej som man skjuter in lådor i. Den var lite svårare att skruva ihop och vissa saker jag kunde ha tänkt som hade gjort det hela mer praktiskt såg jag i efterhand, men det är ju alltid så. Det tog i stort sett hela eftermiddagen att få ihop de där grejorna.
Jag måste medge att jag är fruktansvärt trött efter dessa praktikveckor och jag anar att det märks på mitt sätt att skriva. Men jag fick ju i alla fall vara kung igår. Fast det hade inte med saken att göra.
Min näst sista dag. Jag anlände till kyrkan halv nio i morse, och då fick jag i uppgift att göra trolldeg. And I took a trip down memory lane. Efter att jag gjort den där degen och nostalgitrippen så gjorde jag ärligt talat ingenting fram till lunch. Allt bara tog emot och jag kände inte för någonting. Det artar sig nog inte bra i betygen...
När jag hade ätit så fortsatte jag att montera det där leksaksköket. Jag blev riktigt nöjd med mitt ihopskruvande och gav mig sedan på en lådhållare. Jag kommer inte på något bättre ord. Det var i alla fall en grej som man skjuter in lådor i. Den var lite svårare att skruva ihop och vissa saker jag kunde ha tänkt som hade gjort det hela mer praktiskt såg jag i efterhand, men det är ju alltid så. Det tog i stort sett hela eftermiddagen att få ihop de där grejorna.
Jag måste medge att jag är fruktansvärt trött efter dessa praktikveckor och jag anar att det märks på mitt sätt att skriva. Men jag fick ju i alla fall vara kung igår. Fast det hade inte med saken att göra.
My thirteenth day,
8 december 2010
Detta är alltså sista veckan på den här praktikperioden. Det känns väldigt bra faktiskt, jag vill tillbaka till skolan på heltid.
På förmiddagen idag var vi i Örsås som vanligt, och jag pysslade någon konstig strut, vet inte riktigt vad det var egentligen. Sen åt jag pannkakor till lunch, det var inte så pjåkigt. Eftersom barngrupperna slutade förra veckan så var det väldigt tyst och lugnt i församlingshemmet på eftermiddagen. Jag städade och plockade en massa gojs i dockvrån innan jag tog ut köksmöblerna som skulle ersättas med nya. De nya började jag skruva och sätta ihop, så halva eftermiddagen gick åt till att montera leksaksköksmöbler. Det var kul! Och ja, just det... jag fick äntligen vara kung!
Detta är alltså sista veckan på den här praktikperioden. Det känns väldigt bra faktiskt, jag vill tillbaka till skolan på heltid.
På förmiddagen idag var vi i Örsås som vanligt, och jag pysslade någon konstig strut, vet inte riktigt vad det var egentligen. Sen åt jag pannkakor till lunch, det var inte så pjåkigt. Eftersom barngrupperna slutade förra veckan så var det väldigt tyst och lugnt i församlingshemmet på eftermiddagen. Jag städade och plockade en massa gojs i dockvrån innan jag tog ut köksmöblerna som skulle ersättas med nya. De nya började jag skruva och sätta ihop, så halva eftermiddagen gick åt till att montera leksaksköksmöbler. Det var kul! Och ja, just det... jag fick äntligen vara kung!
 |
| Jag har grejat lite med bilden eftersom jag gjorde något helt mongo med munnen, vilket jag inte är beredd att stå för. |
My twelfth day.
5 december 2010
Eftersom jag glömde skriva igår så får jag väl göra det nu på psykologin istället (jä). Jag är jättetrött i ögonen och behöver vara lite odjup.
Det var KU igårkväll och jag kom till kyrkan vid halv fyra. Då hade min handledare precis handlat en himla massa ingredienser till julgodis, och så lite julmat. När vi hade packat upp och sorterat till de olika bakverken så blev jag ombedd att sätta upp och koppla ihop Wii-spelet. Det gick till min stora förvåning väldigt bra. Jag är inte den mest tekniska människan jag känner, menar jag. Men man lär sig något varje dag.
När spelet var testat (av mig) så stekte jag massvis av köttbullar och prinskorv, och efter det luktade jag stekos. Mumma. Men maten var svaktansfrut god!
No inspiration
Efter maten var det bakning som gällde, men eftersom jag sedan tidigare vet att jag inte kan baka så stod jag över. När alla hade bakat klart så kunde man pyssla, vilket jag mer än gärna gjorde (surprise?). Resultatet blev två små söta tomtar.
Eftersom jag glömde skriva igår så får jag väl göra det nu på psykologin istället (jä). Jag är jättetrött i ögonen och behöver vara lite odjup.
Det var KU igårkväll och jag kom till kyrkan vid halv fyra. Då hade min handledare precis handlat en himla massa ingredienser till julgodis, och så lite julmat. När vi hade packat upp och sorterat till de olika bakverken så blev jag ombedd att sätta upp och koppla ihop Wii-spelet. Det gick till min stora förvåning väldigt bra. Jag är inte den mest tekniska människan jag känner, menar jag. Men man lär sig något varje dag.
När spelet var testat (av mig) så stekte jag massvis av köttbullar och prinskorv, och efter det luktade jag stekos. Mumma. Men maten var svaktansfrut god!
No inspiration
Efter maten var det bakning som gällde, men eftersom jag sedan tidigare vet att jag inte kan baka så stod jag över. När alla hade bakat klart så kunde man pyssla, vilket jag mer än gärna gjorde (surprise?). Resultatet blev två små söta tomtar.
My eleventh day.
2 december 2010
Jag är helt slut. Jag åkte till Svenljunga på morgonen idag, det är första torsdagsmorgonen jag varit med på. Det var vuxen-barn-grupp, fast i Svenljunga och inte i Örsås. Jag pysslade och kände mig allmänt seg. Det brukar vara fika en stund in i den här gruppen, men eftersom ljudnivån var för hög för mina öron så satt jag kvar och pysslade julkort istället.
När klockan var halv 12 gick jag och min handledare till hotellet i Svenljunga och åt lyxmat. Typ. Jag åt slottsstek och potatis med sås och gelé. Och salladsbuffén, alltså.... jag hade ju kunnat äta mig både mätt och belåten på bara det som fanns där. Jag är oerhört imponerad! Fast det gick på en 70-lapp och jag är inte jätterik.
Efter den goda maten gick vi tillbaka till kyrkan och torsdagens barngrupp kom. Eftersom det var deras sista gång för året så var det inget särskilt pyssel som det brukar vara, utan de pysslade lite av varje tills klockan var halv fyra och de, och jag, skulle hem.
Jag är helt slut. Jag åkte till Svenljunga på morgonen idag, det är första torsdagsmorgonen jag varit med på. Det var vuxen-barn-grupp, fast i Svenljunga och inte i Örsås. Jag pysslade och kände mig allmänt seg. Det brukar vara fika en stund in i den här gruppen, men eftersom ljudnivån var för hög för mina öron så satt jag kvar och pysslade julkort istället.
När klockan var halv 12 gick jag och min handledare till hotellet i Svenljunga och åt lyxmat. Typ. Jag åt slottsstek och potatis med sås och gelé. Och salladsbuffén, alltså.... jag hade ju kunnat äta mig både mätt och belåten på bara det som fanns där. Jag är oerhört imponerad! Fast det gick på en 70-lapp och jag är inte jätterik.
Efter den goda maten gick vi tillbaka till kyrkan och torsdagens barngrupp kom. Eftersom det var deras sista gång för året så var det inget särskilt pyssel som det brukar vara, utan de pysslade lite av varje tills klockan var halv fyra och de, och jag, skulle hem.
My tenth day.
1 december 2010
Kära nån, vad tiden går...
Idag åkte jag med min lärare till praktiken eftersom hon ändå skulle dit på apu-besök på morgonen. Det var 22 minusgrader och jag har nog aldrig varit så less på vintern så tidigt. Men det är väl inget att göra åt, kan jag tro.
Anywho, vi pratade en stund och jag fick veta att det lyser i mina ögon när jag får pyssla, vilket nog kan vara en aning sant. Sen åkte min lärare iväg någon annan stans, och jag stannade kvar på vuxen-barn-gruppen och kände mig oerhört frånvarande. Vet inte riktigt varför, men alla känner väl så någon gång ibland. Känner mig lite så nu också faktiskt, har suttit med det här inlägget i säkert 40 minuter utan någon större framgång.
När klockan var matdags så åkte jag till ICA och köpte lunch, och sen åkte jag tillbaka till kyrkan och åt den. Halv ett kom som vanligt första barngruppen. De var bara fem där, vilket var ganska skönt eftersom ljudnivån inte blir lika hög då. Det hände inget särskilt utöver det vanliga, och kvart i tre kom nästa grupp. Halv fyra åkte jag som vanligt hem. Jä.
Kära nån, vad tiden går...
Idag åkte jag med min lärare till praktiken eftersom hon ändå skulle dit på apu-besök på morgonen. Det var 22 minusgrader och jag har nog aldrig varit så less på vintern så tidigt. Men det är väl inget att göra åt, kan jag tro.
Anywho, vi pratade en stund och jag fick veta att det lyser i mina ögon när jag får pyssla, vilket nog kan vara en aning sant. Sen åkte min lärare iväg någon annan stans, och jag stannade kvar på vuxen-barn-gruppen och kände mig oerhört frånvarande. Vet inte riktigt varför, men alla känner väl så någon gång ibland. Känner mig lite så nu också faktiskt, har suttit med det här inlägget i säkert 40 minuter utan någon större framgång.
När klockan var matdags så åkte jag till ICA och köpte lunch, och sen åkte jag tillbaka till kyrkan och åt den. Halv ett kom som vanligt första barngruppen. De var bara fem där, vilket var ganska skönt eftersom ljudnivån inte blir lika hög då. Det hände inget särskilt utöver det vanliga, och kvart i tre kom nästa grupp. Halv fyra åkte jag som vanligt hem. Jä.
My ninth day.
27 november 2010
Idag steg jag upp klockan 6.00. Helt sjukt på en lördag, kan man kanske tycka. Det kan till och med jag tycka med tanke på att jag inte brukar vara så överdrivet morgonpigg. Sover åtminstone till klockan 9... men åter till saken. Klockan 8.30 åkte jag och två till från Svenljunga till Holsljunga församlingshem för konfirmationsläsning/möte, eller konfagörning, som någon sa. Jag och de som var ledare pratade ihop oss lite, och halv 10 kom konfirmanderna med sina föräldrar, för föräldrainformation. Sedan åkte parenteserna hem och kvar var ett tjugotal skräckslagna (hehe) 14-åringar. Vi började lite med att leka namnlekar, magsåret* och hinken**, och när alla kunde varandras namn hyfsat var det dags för ett litet spex. Det gick ut på att jag och två ledare berättade varsin kort händelse, alla tre på samma tema, och så skulle konfirmanderna lista ut vem av oss som talade sanning. Två ljög och en talade sanning. Det roliga med det här var att jag ljög alla tre gångerna, men gång ett och tre trodde nästan alla grupper att det var min historia som var sann. Kanske är jag en trovärdig lögnare, vad vet jag?
Historia 1
Jag hade varit hos en vän i Jönköping och skulle ta bussen hem till Tranemo. Det var kväll och jag var trött så jag såg inte ordentligt. Jag klev på en buss som jag trodde att det stod Tranemo på, men det stod Tranås, och där hamnade jag.
Det här skulle kunna vara sant med tanke på att jag är så pass tankspridd, men nej, än har det inte hänt.
Historia 2
I somras var jag på en tonårsbibelskola i Småland, och en gång skulle jag spela gitarr på en gudstjänst, och min kompis skulle sjunga. Jag började spela och det var inga problem, förrän min kompis började sjunga - på en helt annan sång! Jag tyckte det var lite skämmigt, men eftersom jag inte ville skämma ut henne så sa jag ingenting. Efteråt var det hela mycket pinsamt.
Den här historien var inte lika trovärdig. Nej. För det första hade jag i somras inte spelat på en gudstjänst, i didn't have the guts. Och för det andra så hade jag inte kunnat fortsätta spela för jag hade kommit av mig så.
Historia 3
När jag var några år yngre skulle jag och pappa åka iväg. Vi var sena och hade bråttom, och i all hast startade pappa bilen och skulle köra iväg. Dessvärre hade han lagt i fel växel, och istället för att köra framåt så backade vi med ett ryck. Pappa blev paff och stannade kvickt, och jag som inte hade hunnit få på mig bilbältet trillade ner på golvet och min arm gick ur led.
Efter den här omgången förstår jag varför de tyckte att min historia var mest trovärdig. Den ena ledaren berättade att han, när han hade åkt pulka, hade slagit i huvudet och det hade börjat blöda så mycket att hans kompisar trodde han skulle dö. Sen sa han att han brukar skylla på att det är därför han är som han är.
Den andra ledaren, vars berättelse faktiskt var den sanna otroligt nog, berättade om att hon hade åkt bil när hon var mindre. Plötsligt flög dörren upp, och hon som inte hade något bälte på sig hade hängt med halva kroppen utanför (och hennes kompis bara stirrade på henne) innan hon lyckats ta sig in igen och stänga dörren.
Grejen är att jag verkligen är dålig på att ljuga, jag blir så nervös och fipplar med händerna och sluddrar. Sen vet jag i och för sig att man som tonåring inte är jättesmart och lägger märke till alla detaljer. Haha, taskigt.
När vi hade ljugit klart så minns jag inte exakt vad vi gjorde, men mitt i alltihopa åt vi lunch som för dagen var grillad korv. Efter lunchen tror jag att vi lekte lite till. Fast innan det så var det lite mer seriöst snack om bibeln, psalmboken, hur Gud talar till en och spontana frågor från konfirmanderna. Ett givande samtal, för mig åtminstone.
Eftersom lekar är så fruktansvärt bra så blev det mer sånt innan fikat, och under tiden alla människor fikade så blev de beordrade att komma ut till hallen där jag tog kort på dem (så att ledarna skulle kunna plugga på namnen, hehe).
Tiden går fort när man har roligt, har jag hört, och när klockan var lite över två så gick jag och prästen i förväg ut till kyrkan där en liten andakt skulle äga rum innan det var slut för dagen. Jag spelade igenom låten som vi skulle sjunga, och sedan kom resten ut till oss. Andakten tog ungefär en halvtimme och sen åkte alla utom vi ledare hem. Vi som var kvar städade och utvärderade. Jag hade inga minus på dagen med schemat och innehållet faktiskt. Visserligen har jag inte konfirmerats så jag vet inte riktigt hur allt kring det funkar, men jag hade en bra dag!
* Den här leken går ut på att alla ligger med fötterna inåt i en ring. En sätter sig upp, liksom som en sit-up, och säger sitt namn. Då sätter sig alla andra upp likadant och säger "Hej *namnet*!" Sen fortsätter det så tills alla deltagare i tur och ordning presenterat sig. Den är rätt jobbig om man inte har bra kondis i magen.
** Till den här leken behöver man en hink.
Alla står i en ring, och en första person tar på sig hinken på huvudet. Då säger alla utom personen i hinken "Vem är i hinken?" Han eller hon som är i hinken säger sitt namn, tar av sig hinken, och alla andra säger då "Hej *namnet!*". Vill man inte kalla det för hinken kan man ju säga titt-ut-leken (ni vet den som alla vuxna gör när de ser bebisar...).
Idag steg jag upp klockan 6.00. Helt sjukt på en lördag, kan man kanske tycka. Det kan till och med jag tycka med tanke på att jag inte brukar vara så överdrivet morgonpigg. Sover åtminstone till klockan 9... men åter till saken. Klockan 8.30 åkte jag och två till från Svenljunga till Holsljunga församlingshem för konfirmationsläsning/möte, eller konfagörning, som någon sa. Jag och de som var ledare pratade ihop oss lite, och halv 10 kom konfirmanderna med sina föräldrar, för föräldrainformation. Sedan åkte parenteserna hem och kvar var ett tjugotal skräckslagna (hehe) 14-åringar. Vi började lite med att leka namnlekar, magsåret* och hinken**, och när alla kunde varandras namn hyfsat var det dags för ett litet spex. Det gick ut på att jag och två ledare berättade varsin kort händelse, alla tre på samma tema, och så skulle konfirmanderna lista ut vem av oss som talade sanning. Två ljög och en talade sanning. Det roliga med det här var att jag ljög alla tre gångerna, men gång ett och tre trodde nästan alla grupper att det var min historia som var sann. Kanske är jag en trovärdig lögnare, vad vet jag?
Historia 1
Jag hade varit hos en vän i Jönköping och skulle ta bussen hem till Tranemo. Det var kväll och jag var trött så jag såg inte ordentligt. Jag klev på en buss som jag trodde att det stod Tranemo på, men det stod Tranås, och där hamnade jag.
Det här skulle kunna vara sant med tanke på att jag är så pass tankspridd, men nej, än har det inte hänt.
Historia 2
I somras var jag på en tonårsbibelskola i Småland, och en gång skulle jag spela gitarr på en gudstjänst, och min kompis skulle sjunga. Jag började spela och det var inga problem, förrän min kompis började sjunga - på en helt annan sång! Jag tyckte det var lite skämmigt, men eftersom jag inte ville skämma ut henne så sa jag ingenting. Efteråt var det hela mycket pinsamt.
Den här historien var inte lika trovärdig. Nej. För det första hade jag i somras inte spelat på en gudstjänst, i didn't have the guts. Och för det andra så hade jag inte kunnat fortsätta spela för jag hade kommit av mig så.
Historia 3
När jag var några år yngre skulle jag och pappa åka iväg. Vi var sena och hade bråttom, och i all hast startade pappa bilen och skulle köra iväg. Dessvärre hade han lagt i fel växel, och istället för att köra framåt så backade vi med ett ryck. Pappa blev paff och stannade kvickt, och jag som inte hade hunnit få på mig bilbältet trillade ner på golvet och min arm gick ur led.
Efter den här omgången förstår jag varför de tyckte att min historia var mest trovärdig. Den ena ledaren berättade att han, när han hade åkt pulka, hade slagit i huvudet och det hade börjat blöda så mycket att hans kompisar trodde han skulle dö. Sen sa han att han brukar skylla på att det är därför han är som han är.
Den andra ledaren, vars berättelse faktiskt var den sanna otroligt nog, berättade om att hon hade åkt bil när hon var mindre. Plötsligt flög dörren upp, och hon som inte hade något bälte på sig hade hängt med halva kroppen utanför (och hennes kompis bara stirrade på henne) innan hon lyckats ta sig in igen och stänga dörren.
Grejen är att jag verkligen är dålig på att ljuga, jag blir så nervös och fipplar med händerna och sluddrar. Sen vet jag i och för sig att man som tonåring inte är jättesmart och lägger märke till alla detaljer. Haha, taskigt.
När vi hade ljugit klart så minns jag inte exakt vad vi gjorde, men mitt i alltihopa åt vi lunch som för dagen var grillad korv. Efter lunchen tror jag att vi lekte lite till. Fast innan det så var det lite mer seriöst snack om bibeln, psalmboken, hur Gud talar till en och spontana frågor från konfirmanderna. Ett givande samtal, för mig åtminstone.
Eftersom lekar är så fruktansvärt bra så blev det mer sånt innan fikat, och under tiden alla människor fikade så blev de beordrade att komma ut till hallen där jag tog kort på dem (så att ledarna skulle kunna plugga på namnen, hehe).
Tiden går fort när man har roligt, har jag hört, och när klockan var lite över två så gick jag och prästen i förväg ut till kyrkan där en liten andakt skulle äga rum innan det var slut för dagen. Jag spelade igenom låten som vi skulle sjunga, och sedan kom resten ut till oss. Andakten tog ungefär en halvtimme och sen åkte alla utom vi ledare hem. Vi som var kvar städade och utvärderade. Jag hade inga minus på dagen med schemat och innehållet faktiskt. Visserligen har jag inte konfirmerats så jag vet inte riktigt hur allt kring det funkar, men jag hade en bra dag!
* Den här leken går ut på att alla ligger med fötterna inåt i en ring. En sätter sig upp, liksom som en sit-up, och säger sitt namn. Då sätter sig alla andra upp likadant och säger "Hej *namnet*!" Sen fortsätter det så tills alla deltagare i tur och ordning presenterat sig. Den är rätt jobbig om man inte har bra kondis i magen.
** Till den här leken behöver man en hink.
Alla står i en ring, och en första person tar på sig hinken på huvudet. Då säger alla utom personen i hinken "Vem är i hinken?" Han eller hon som är i hinken säger sitt namn, tar av sig hinken, och alla andra säger då "Hej *namnet!*". Vill man inte kalla det för hinken kan man ju säga titt-ut-leken (ni vet den som alla vuxna gör när de ser bebisar...).
My eighth day.
25 november 2010
Igår var en tung dag, men idag var desto bättre!
Jag åkte först till skolan på morgonen och var där och pluggade till klockan tolv. Då tog jag bussen till Svenljunga och började dagens praktik med en barngrupp. Det var 15-20 barn som pysslade och lekte, som vanligt. Det är kul nu, för nu har både de och jag insett att jag är där, så de pratar mer med mig och frågar om hjälp. Jag känner mig lite nödvändig i alla fall.
När barnen hade åkt hem spelade jag lite gitarr, innan jag fick uppgiften att packa upp alla wii-grejer och städa lite bland sladdar, kontroller och spel. Efter det grejade jag med en lykta, och sen åkte jag med min handledare och handlade. Handledare och handlade.. hmm. Anyways, när vi hade handlat så var det tid att Tillsammanskvällen drog igång, och kvällen började med fika i form av smörgåsar och pålägg, kex, pepparkakor, vindruvor, kaffe och julmust - gott! Sen pysslade jag. Överraskning? Troligtvis inte. Pyssel och jag går hand i hand. Kvart i nio var det en kort och spontan, men trevlig, andakt, och 45 minuter senare åkte jag hem.
Imorgon är jag ledig, men på lördag, då får jag en händelserik dag.
Igår var en tung dag, men idag var desto bättre!
Jag åkte först till skolan på morgonen och var där och pluggade till klockan tolv. Då tog jag bussen till Svenljunga och började dagens praktik med en barngrupp. Det var 15-20 barn som pysslade och lekte, som vanligt. Det är kul nu, för nu har både de och jag insett att jag är där, så de pratar mer med mig och frågar om hjälp. Jag känner mig lite nödvändig i alla fall.
När barnen hade åkt hem spelade jag lite gitarr, innan jag fick uppgiften att packa upp alla wii-grejer och städa lite bland sladdar, kontroller och spel. Efter det grejade jag med en lykta, och sen åkte jag med min handledare och handlade. Handledare och handlade.. hmm. Anyways, när vi hade handlat så var det tid att Tillsammanskvällen drog igång, och kvällen började med fika i form av smörgåsar och pålägg, kex, pepparkakor, vindruvor, kaffe och julmust - gott! Sen pysslade jag. Överraskning? Troligtvis inte. Pyssel och jag går hand i hand. Kvart i nio var det en kort och spontan, men trevlig, andakt, och 45 minuter senare åkte jag hem.
Imorgon är jag ledig, men på lördag, då får jag en händelserik dag.
My seventh day.
24 november 2010
Jag ska vara ärlig och säga att jag var inte ett dugg motiverad till att åka till praktiken idag. Åkte inte förrän klockan 12 eftersom min handledare är sjuk, så det var bara några timmar. Tre, för att vara exakt.
När jag kom dit skulle första barngruppen börja och det var pyssel såklart. Idag kunde man göra ett litet korghjärta och/eller en apelsin med sånahäringa* julkryddor/koriander/korinter på. Nejlikor heter det visst (jag var tvungen att söka på google igen, jag känner mig oerhört allmänbildad).
Kvart i tre kom barngrupp nummer två, och 45 minuter senare fann jag mig vid busshållplatsen i väntan på bussen som var tio minuter sen. Jag väntade i tjugo minuter ungefär, vilket kanske inte är så länge egentligen. Men i den här bitande kylan hinner händer och fötter förfrysa riktigt ordentligt. Inte förrän nu, en och en halv timme senare, börjar de återfå sin standardfärg. Känseln är dock borta fortfarande, det känns som att fingrarna fattas. Det är inte lätt att skriva med någonting som inte finns.
* Jag är fullkomligt medveten om att sånahäringa inte är ett ord som finns i den svenska ordlistan. Men i den västgötska ordlistan finns det nog med på nästan varje uppslag.
Jag ska vara ärlig och säga att jag var inte ett dugg motiverad till att åka till praktiken idag. Åkte inte förrän klockan 12 eftersom min handledare är sjuk, så det var bara några timmar. Tre, för att vara exakt.
När jag kom dit skulle första barngruppen börja och det var pyssel såklart. Idag kunde man göra ett litet korghjärta och/eller en apelsin med sånahäringa* julkryddor/koriander/korinter på. Nejlikor heter det visst (jag var tvungen att söka på google igen, jag känner mig oerhört allmänbildad).
Kvart i tre kom barngrupp nummer två, och 45 minuter senare fann jag mig vid busshållplatsen i väntan på bussen som var tio minuter sen. Jag väntade i tjugo minuter ungefär, vilket kanske inte är så länge egentligen. Men i den här bitande kylan hinner händer och fötter förfrysa riktigt ordentligt. Inte förrän nu, en och en halv timme senare, börjar de återfå sin standardfärg. Känseln är dock borta fortfarande, det känns som att fingrarna fattas. Det är inte lätt att skriva med någonting som inte finns.
* Jag är fullkomligt medveten om att sånahäringa inte är ett ord som finns i den svenska ordlistan. Men i den västgötska ordlistan finns det nog med på nästan varje uppslag.
My sixth day.
21 november 2010
Ikväll var det KU (Kyrkans Ungdom) och på schemat stod meditation. Först flyttade jag möbler, la på bordet en ny vaxduk och slog in ett paket. Sen kom det ungdomar och då åt vi. Efter det började meditationen.
Tidigare har jag haft förutfattade meningar om meditation, som att man sitter skräddare på golvet med tummen och peken mot varandra och resten av fingrarna spretande, samtidigt som man nynnar någonting. Som snubben i Hälsoresan som sjunger onamashivaja en bra stund.
Vi satt på varsin pall, någon konstig där man liksom satt på knä fast det fortfarande var en pall. Eh. Det var rätt bekvämt. När vi satt där i en ring på dessa pallar skulle vi fästa blicken på ett litet ljus som stod i mitten. Alla satt tysta, och det var så skönt! När jag satt där och tittade på ljuset så blev allt runt omkring suddigt och kändes oviktigt.
Efter 7-8 minuter skulle vi "tossa" runt i rummet. Vi gick på ett led, alla var fortfarande tysta. Förutom min högra stortå. Den knäppte i varje steg jag tog, och det var riktigt irriterande så för att förhindra knäppandet var jag tvungen att vrida högerfoten på något sätt när jag gick.
När vi gnatat runt ett tag satte vi oss på pallarna igen och satt några minuter till. Det var fortfarande rätt skönt, men mina ben började somna så det var skönt att vakna upp ur den där.... dvalan.
Meditationen tog ungefär en timme, så mellan klockan 19 och 21 pysslade jag. Jag älskar att pyssla! Jag målade med lite fönsterfärg och sen gjorde jag en liten tomteluva med en mus i. And then I went home.
Jag sover nog gott i natt, det var oerhört skönt att slappna av för en gångs skull.
Ikväll var det KU (Kyrkans Ungdom) och på schemat stod meditation. Först flyttade jag möbler, la på bordet en ny vaxduk och slog in ett paket. Sen kom det ungdomar och då åt vi. Efter det började meditationen.
Tidigare har jag haft förutfattade meningar om meditation, som att man sitter skräddare på golvet med tummen och peken mot varandra och resten av fingrarna spretande, samtidigt som man nynnar någonting. Som snubben i Hälsoresan som sjunger onamashivaja en bra stund.
Vi satt på varsin pall, någon konstig där man liksom satt på knä fast det fortfarande var en pall. Eh. Det var rätt bekvämt. När vi satt där i en ring på dessa pallar skulle vi fästa blicken på ett litet ljus som stod i mitten. Alla satt tysta, och det var så skönt! När jag satt där och tittade på ljuset så blev allt runt omkring suddigt och kändes oviktigt.
Efter 7-8 minuter skulle vi "tossa" runt i rummet. Vi gick på ett led, alla var fortfarande tysta. Förutom min högra stortå. Den knäppte i varje steg jag tog, och det var riktigt irriterande så för att förhindra knäppandet var jag tvungen att vrida högerfoten på något sätt när jag gick.
När vi gnatat runt ett tag satte vi oss på pallarna igen och satt några minuter till. Det var fortfarande rätt skönt, men mina ben började somna så det var skönt att vakna upp ur den där.... dvalan.
Meditationen tog ungefär en timme, så mellan klockan 19 och 21 pysslade jag. Jag älskar att pyssla! Jag målade med lite fönsterfärg och sen gjorde jag en liten tomteluva med en mus i. And then I went home.
Jag sover nog gott i natt, det var oerhört skönt att slappna av för en gångs skull.
My fifth day.
18 november 2010
Jaha. Kort dag idag med, började halv ett. På förmiddagen satt jag i en tom skola eftersom det var studiedag (fast inte för oss med praktik, tarvligt) och sen tog jag bussen till Svenljunga. Efter att jag gjort ingenting en stund kom det många barn, som är i den åldern då man är väldigt bra på att göra ljud ifrån sig. Typ skratta, skrika och prata över den normala ljudnivån. Bra tinnitusmiljö? Nej, jag vart helt off. Jag måste erkänna att jag inte direkt sprudlade av energi idag.
Imorgon är jag ledig, men återkommer på söndag igen.
Jaha. Kort dag idag med, började halv ett. På förmiddagen satt jag i en tom skola eftersom det var studiedag (fast inte för oss med praktik, tarvligt) och sen tog jag bussen till Svenljunga. Efter att jag gjort ingenting en stund kom det många barn, som är i den åldern då man är väldigt bra på att göra ljud ifrån sig. Typ skratta, skrika och prata över den normala ljudnivån. Bra tinnitusmiljö? Nej, jag vart helt off. Jag måste erkänna att jag inte direkt sprudlade av energi idag.
Imorgon är jag ledig, men återkommer på söndag igen.
My fourth day.
17 november 2010
Det är så att jag är väldigt trött (somnade till och med på bussen till och från praktiken på Kyrkis* idag, jag somnar aldrig på bussar annars) så jag vet inte hur korrekt och bra detta blir.
I alla fall, i morse åkte vi till Örsås på mamma-barn-grupp och dagens pyssel där var att göra en liten domherre. Det gjorde jag, men det gick mindre bra för tyget som jag använde sög åt sig allt lim så att det inte fäste, så det slutade med att jag sydde ihop delarna istället. Men visst, den blev väl fin.
Under tiden jag åt min lunch, som för övrigt bara var en dubbelostmacka för att jag var för trött för att göra någon lunch igår, läste jag om Frankenstein och hans monster som i mitten av boken råkade stöta på varandra igen, och tittade på mina dåligt blodcirkulerande händer (så kan man nog inte säga...).
Halv ett kom en barngrupp som knappt var en grupp, bara fyra personer, men deras pyssel hade inte med fåglar att göra. Nix. De fick göra ljusstakar av lera istället. Leran färgade av sig så barnens händer blev svarta och fina. Men det gick bort med vatten och tvål. Leran. Inte händerna. Jag gjorde också en ljusstake faktiskt, men inte förrän den andra barngruppen kom. Sen åkte jag hem.
Haha, jag blev tvungen att googla på den här...
* Kyrkis är kyrkans barn- och ungdomsverksamhet. Det är lite som fritids, dit barnen går efter skolan och pysslar, målar, äter frukt, spelar spel och leker. Eftersom det är en kyrklig verksamhet så samtalas det också om historier och texter från bibeln.
När det inte är barn där, så är det ungdomarnas tur. Då är det lite tonårssamling med pyssel, bibelläsning och andakt.
Eller ja, jag har fattat det såhär åtminstone. Men som sagt, jag vet ju inte hur korrekt jag skriver när sömnbristen råder...
Det är så att jag är väldigt trött (somnade till och med på bussen till och från praktiken på Kyrkis* idag, jag somnar aldrig på bussar annars) så jag vet inte hur korrekt och bra detta blir.
I alla fall, i morse åkte vi till Örsås på mamma-barn-grupp och dagens pyssel där var att göra en liten domherre. Det gjorde jag, men det gick mindre bra för tyget som jag använde sög åt sig allt lim så att det inte fäste, så det slutade med att jag sydde ihop delarna istället. Men visst, den blev väl fin.
Under tiden jag åt min lunch, som för övrigt bara var en dubbelostmacka för att jag var för trött för att göra någon lunch igår, läste jag om Frankenstein och hans monster som i mitten av boken råkade stöta på varandra igen, och tittade på mina dåligt blodcirkulerande händer (så kan man nog inte säga...).
Halv ett kom en barngrupp som knappt var en grupp, bara fyra personer, men deras pyssel hade inte med fåglar att göra. Nix. De fick göra ljusstakar av lera istället. Leran färgade av sig så barnens händer blev svarta och fina. Men det gick bort med vatten och tvål. Leran. Inte händerna. Jag gjorde också en ljusstake faktiskt, men inte förrän den andra barngruppen kom. Sen åkte jag hem.
Haha, jag blev tvungen att googla på den här...
* Kyrkis är kyrkans barn- och ungdomsverksamhet. Det är lite som fritids, dit barnen går efter skolan och pysslar, målar, äter frukt, spelar spel och leker. Eftersom det är en kyrklig verksamhet så samtalas det också om historier och texter från bibeln.
När det inte är barn där, så är det ungdomarnas tur. Då är det lite tonårssamling med pyssel, bibelläsning och andakt.
Eller ja, jag har fattat det såhär åtminstone. Men som sagt, jag vet ju inte hur korrekt jag skriver när sömnbristen råder...
My third day.
12 november 2010
Halv ett anlände jag till Svenljunga och det första jag fick höra var: "Vi har samlat massa personal som sitter och pysslar, gå och gör det du med!". Det gjorde jag, och jag var alldeles salig! I tre och en halv timme satt jag och gjorde julkort och dylikt. Mellan klockan fyra och fem drällde jag mest, och klockan fem började KU. Då kom det en bunt ungdomar som också pysslade. Eller ja, några i alla fall. De andra vet jag inte vad de gjorde, jag pysslade ju.
Efter en stund åt vi, det var trerättersmeny: soppa, hamburgare, och smörgåstårta. Jag valde mittenalternativet med tanke på att jag inte är särskilt förtjust i varken soppa eller smörgåstårta.
Pysslet fortsatte fram till klockan åtta, då det var lite andakt. Det var längesen för min del, det kändes lite konstigt. Men jag kände mig genast hemma igen när pysslet fortsatte till klockan nio (städklockslaget). Det tog ungefär en kvart att städa, och sen satt jag och två till och väntade på att jag skulle åka hem. Typ. Vi väntade på min skjuts. Det var en ganska intressant stund med både sång, musik, lek och gitarrspel.
Till slut kom min skjuts och jag åkte hem. Bra dag!
UNDERBARA FREDAG!
Jag har pysslat hela långa dagen sen jag kom till kyrkan idag. Först var jag i skolan till klockan 12 och skulle egentligen plugga, men det gick inte så bra.Halv ett anlände jag till Svenljunga och det första jag fick höra var: "Vi har samlat massa personal som sitter och pysslar, gå och gör det du med!". Det gjorde jag, och jag var alldeles salig! I tre och en halv timme satt jag och gjorde julkort och dylikt. Mellan klockan fyra och fem drällde jag mest, och klockan fem började KU. Då kom det en bunt ungdomar som också pysslade. Eller ja, några i alla fall. De andra vet jag inte vad de gjorde, jag pysslade ju.
Efter en stund åt vi, det var trerättersmeny: soppa, hamburgare, och smörgåstårta. Jag valde mittenalternativet med tanke på att jag inte är särskilt förtjust i varken soppa eller smörgåstårta.
Pysslet fortsatte fram till klockan åtta, då det var lite andakt. Det var längesen för min del, det kändes lite konstigt. Men jag kände mig genast hemma igen när pysslet fortsatte till klockan nio (städklockslaget). Det tog ungefär en kvart att städa, och sen satt jag och två till och väntade på att jag skulle åka hem. Typ. Vi väntade på min skjuts. Det var en ganska intressant stund med både sång, musik, lek och gitarrspel.
Till slut kom min skjuts och jag åkte hem. Bra dag!
My second day.
11 november 2010
Idag började jag sent, dvs. 12.30. Hjälp, dumma möten som jag måste gå på (imorgon börjar jag dock ännu senare, 13.00...). Förmiddagen var bra och dålig.
Anyways... när klockan var 12 tog jag bussen till Svenljunga och när jag varit där ett tag gick jag och en till och hämtade barn på skolan, och sen var det pyssel, lek och stoj som gällde för hela slanten. Jag klippte och klapp, och sen åkte jag hem 15.40. Sedan, i väntan på skjutsen som råkade vara min mor, åt jag lunchen som jag hade glömt bort.
Kort dag = kort sammanfattning.
Idag började jag sent, dvs. 12.30. Hjälp, dumma möten som jag måste gå på (imorgon börjar jag dock ännu senare, 13.00...). Förmiddagen var bra och dålig.
Anyways... när klockan var 12 tog jag bussen till Svenljunga och när jag varit där ett tag gick jag och en till och hämtade barn på skolan, och sen var det pyssel, lek och stoj som gällde för hela slanten. Jag klippte och klapp, och sen åkte jag hem 15.40. Sedan, i väntan på skjutsen som råkade vara min mor, åt jag lunchen som jag hade glömt bort.
Kort dag = kort sammanfattning.
My first day.
10 november 2010
Jag kan redan efter första dagen på praktiken säga att jag nog har hamnat rätt. Det var en bra dag.
Först åkte jag och två andra till Örsås och hade mamma-barngrupp, tror jag det hette. Intressant att se massa mammor sitta på golvet och tjattra med varandra medan barnen springer, kryper och klampar runt bland leksaker och pyssel. Att dessutom se det en hel förmiddag var en kul upplevelse.
När vi sedan hade åkt tillbaka till Svenljunga åt jag lunch, vilket var mackor, saft och en klementin eftersom jag inte orkade göra mig lunch varken igårkväll eller idag på morgonen.
Efter lunch kom en barngrupp på inte ens tio barn, och de pysslade nyckelringar, ritade och målade, lekte och hade sig. När de hade blivit hämtade och gått hem kom en ny grupp barn som var desto fler, vilket både syntes och hördes. Samma nyckelringspyssel, lek och målerier gjorde även de, och när klockan var 15.30 gick jag ut till bussen.
Något som jag upplevde ganska spännande under min tio minuter långa väntan på bussen var mina händer och armar. Jag skojar inte när jag säger att de skiftade mellan rött, vitt, blått och lila. Men jag har ju tidigare dragit slutsatsen att jag har dålig blodcirkulation och det hör väl egentligen inte hit. Jag hade i alla fall en bra dag.
Jag kan redan efter första dagen på praktiken säga att jag nog har hamnat rätt. Det var en bra dag.
Först åkte jag och två andra till Örsås och hade mamma-barngrupp, tror jag det hette. Intressant att se massa mammor sitta på golvet och tjattra med varandra medan barnen springer, kryper och klampar runt bland leksaker och pyssel. Att dessutom se det en hel förmiddag var en kul upplevelse.
När vi sedan hade åkt tillbaka till Svenljunga åt jag lunch, vilket var mackor, saft och en klementin eftersom jag inte orkade göra mig lunch varken igårkväll eller idag på morgonen.
Efter lunch kom en barngrupp på inte ens tio barn, och de pysslade nyckelringar, ritade och målade, lekte och hade sig. När de hade blivit hämtade och gått hem kom en ny grupp barn som var desto fler, vilket både syntes och hördes. Samma nyckelringspyssel, lek och målerier gjorde även de, och när klockan var 15.30 gick jag ut till bussen.
Något som jag upplevde ganska spännande under min tio minuter långa väntan på bussen var mina händer och armar. Jag skojar inte när jag säger att de skiftade mellan rött, vitt, blått och lila. Men jag har ju tidigare dragit slutsatsen att jag har dålig blodcirkulation och det hör väl egentligen inte hit. Jag hade i alla fall en bra dag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)